Känns så tomt...
Cilea · 2014-06-06 · 506 visningar
I onsdags tillbringades hela dagen på sjukhuset. Jag hade tur och fick en tid för skrapning redan samma eftermiddag.
Gynekologen som gjorde undersökningen, såg att embryot slutat växa i vecka 8+5, alltså senare än min läkare hade trott. Men det är ju vecka 8-12 som tydligen är "farligast".
Själva ingreppet gick bra och snabbt, kollade på klockan när de satte narkosdroppet, 14:10. 14:50 vaknade jag på uppvaket gråtandes med en sjukvårdare med näsdukar bredvid sängen.
Eftersom allt gått bra fick jag åka hem klockan sex samma kväll.
Även om det känns skönt att det gick så fort, är jag fortfarande lite chockad. En del av mig har inte fattat att jag inte längre är gravid och att det inte blir någon liten bebis i vinter.
Nu är jag sjukskriven fram till onsdag och jag har ringt min chef och berättat vad som hänt. Han visste inte om graviditeten, eftersom jag ville vänta till efter inskrivningen. Men han var jättegullig och förstående och menade att jag ska ta mig all tid jag behöver.
Kroppen gör fortfarande ont, men smärtstillande tabletter hjälper. Jag önskade att de kunde hjälpa mot sorgen också. Det finns stunder där jag verkligen kan se framåt och tänka att det helt enkelt inte var meningen att vi skulle bli föräldrar nu. Sen finns det svarta hål när jag bara gråter och gråter. Men det börjar bli bättre nu.
En av damerna på mitt rum på sjukhuset var så himla gullig. Innan jag gick så sa hon: Vi känner inte varandra alls, men när jag känner den energi som du utstrålar så kan jag bara säga att han där uppe begår ett stort misstag om han inte ser hur bra ett litet barn skulle må hos dig. Jag hoppas och tror att han inser det snart.
Jag blev så rörd att tårarna bara rann och då menade hon; Nu säger jag inte något mer, jag vill inte att du ska gråta. Men jag vill att du ska veta en sak: Du kommer att bli en underbar mamma.
Konstigt nog kändes det inte alls underligt att höra något sånt från en främmande människa. Vi hade ju ändå pratat en del under dagen. Det kändes faktiskt bara så bra just då. Precis vad jag behövde höra.
Gynekologen som gjorde undersökningen, såg att embryot slutat växa i vecka 8+5, alltså senare än min läkare hade trott. Men det är ju vecka 8-12 som tydligen är "farligast".
Själva ingreppet gick bra och snabbt, kollade på klockan när de satte narkosdroppet, 14:10. 14:50 vaknade jag på uppvaket gråtandes med en sjukvårdare med näsdukar bredvid sängen.
Eftersom allt gått bra fick jag åka hem klockan sex samma kväll.
Även om det känns skönt att det gick så fort, är jag fortfarande lite chockad. En del av mig har inte fattat att jag inte längre är gravid och att det inte blir någon liten bebis i vinter.
Nu är jag sjukskriven fram till onsdag och jag har ringt min chef och berättat vad som hänt. Han visste inte om graviditeten, eftersom jag ville vänta till efter inskrivningen. Men han var jättegullig och förstående och menade att jag ska ta mig all tid jag behöver.
Kroppen gör fortfarande ont, men smärtstillande tabletter hjälper. Jag önskade att de kunde hjälpa mot sorgen också. Det finns stunder där jag verkligen kan se framåt och tänka att det helt enkelt inte var meningen att vi skulle bli föräldrar nu. Sen finns det svarta hål när jag bara gråter och gråter. Men det börjar bli bättre nu.
En av damerna på mitt rum på sjukhuset var så himla gullig. Innan jag gick så sa hon: Vi känner inte varandra alls, men när jag känner den energi som du utstrålar så kan jag bara säga att han där uppe begår ett stort misstag om han inte ser hur bra ett litet barn skulle må hos dig. Jag hoppas och tror att han inser det snart.
Jag blev så rörd att tårarna bara rann och då menade hon; Nu säger jag inte något mer, jag vill inte att du ska gråta. Men jag vill att du ska veta en sak: Du kommer att bli en underbar mamma.
Konstigt nog kändes det inte alls underligt att höra något sånt från en främmande människa. Vi hade ju ändå pratat en del under dagen. Det kändes faktiskt bara så bra just då. Precis vad jag behövde höra.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.