Känns det så här ibland?!
baby87 · 2011-09-01 · 444 visningar
God kväller!
Sitter på jobbet, slår ihjäl lite tid, snarare 10 minuter.
Snart börja mjölka för kvällen, längtar såå tills jag är på sista paret kossor, kvällen är ÄNTLIGEN slut då!!
Depp, är dagens ämne för min del.
Jag har känt mig så himla nedstämd, ledsen, irriterad & ensam.
Sjukt ensam fast jag har Jullisen med mig hela dagen & kvällen, kan inte förklara, sambon jobbar för tillfället på ett lastbilsjobb, inga fasta tider, inte när han slutar ialf & han är borta till 20:00 på kvällarna, varje kväll!
Jag blir så himla hatiskt mot honom, känns som om han verkligen inte vill vara hemma med oss, då hade han väl sagt nej, att han måste hem nu till familjen?!
Kanske låter jätte enkelt att säga för mig, men förstår inte!!
Hade jag varit honom, hade jag ju velat vara hemma hos min familj, hjälpa till & umgås, eller?
Jag är ju dessutom gravid, idag har det känts som om han inte ens vill ha barnet, utan att det är jag som vill det, hemskt att säga för jag vet ju innerst inne att det inte alls stämmer, men fan!
Rår helt enkelt inte för mina känslor idag, dom här gravidkänslorna, hade jag faktiskt glömt bort....
Går in i vecka 7 idag ( 6+0 ) är jätte glad att det faktiskt går framåt & att bebisen stannar kvar för varje dag som går, men svårt att glädjas när det känns som om man är ensam om det...........
Fy vad jag känner mig hemsk, men vad ska jag ta mig till då? Jag vill ju inget hellre än att han bara ska vara med mig, oss!! Ta hand om mig när jag har dagar som denna, vill ju ha honom bredvid mig när det är jobbigt.....
//Från en deppig nygravid med hormon kaos!
Sitter på jobbet, slår ihjäl lite tid, snarare 10 minuter.
Snart börja mjölka för kvällen, längtar såå tills jag är på sista paret kossor, kvällen är ÄNTLIGEN slut då!!
Depp, är dagens ämne för min del.
Jag har känt mig så himla nedstämd, ledsen, irriterad & ensam.
Sjukt ensam fast jag har Jullisen med mig hela dagen & kvällen, kan inte förklara, sambon jobbar för tillfället på ett lastbilsjobb, inga fasta tider, inte när han slutar ialf & han är borta till 20:00 på kvällarna, varje kväll!
Jag blir så himla hatiskt mot honom, känns som om han verkligen inte vill vara hemma med oss, då hade han väl sagt nej, att han måste hem nu till familjen?!
Kanske låter jätte enkelt att säga för mig, men förstår inte!!
Hade jag varit honom, hade jag ju velat vara hemma hos min familj, hjälpa till & umgås, eller?
Jag är ju dessutom gravid, idag har det känts som om han inte ens vill ha barnet, utan att det är jag som vill det, hemskt att säga för jag vet ju innerst inne att det inte alls stämmer, men fan!
Rår helt enkelt inte för mina känslor idag, dom här gravidkänslorna, hade jag faktiskt glömt bort....
Går in i vecka 7 idag ( 6+0 ) är jätte glad att det faktiskt går framåt & att bebisen stannar kvar för varje dag som går, men svårt att glädjas när det känns som om man är ensam om det...........
Fy vad jag känner mig hemsk, men vad ska jag ta mig till då? Jag vill ju inget hellre än att han bara ska vara med mig, oss!! Ta hand om mig när jag har dagar som denna, vill ju ha honom bredvid mig när det är jobbigt.....
//Från en deppig nygravid med hormon kaos!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.