Känner mig lite orolig

Jag känner mig lite orolig över att bli mamma. Jag vet att det är löjligt men jag kanske inte är mamma typen. Jag har en riktig vän. Om helgerna sitter jag ensam hemma och tittar på tv. Jag städar sällan och ofta ser hela lägenheten ut som ett bombnedslag. Jag har haft en dålig uppväxt.

Jag vet inte, när jag tänker på en mamma, så tänker jag ett rent hem, rena lakan invikta snyggt och platt i fina skåp. Många vänner med barn och utan barn.

Känner mig inte så. Undrar om jag kommer kunna ändra hela mig på nio månader. Jag menar jag är slut när jag kommer hem från jobbet. Jag lägger mig på soffan och thats it....

Såg en mamma idag på prisextra. Hon gick där med sin vagn och såg ut som om hon hade allt klart för sig, allt planerat och i ordning. Jag har inte det. Men ett barn kommer jag få i alla fall. Ett ansvar för en människa.

Sambon verkar inte oroa sig alls. Förstår inte hur han kan vara lugn. Jag är skräckslagen. Får man vara det om man vill ha barn? Får man känna så här? Trodde att jag skulle känna överlycklig hela tiden...