Kan inte sova, tankarna snurrar…
li.helena · 2014-02-23 · 608 visningar
Jag och min man är kallad på ett möte för att diskutera resultatet av vår kromosomanalys.
Jag förstod direkt när de ringde att provet måste visa något avvikande, annars hade de informerat att allt var ok över telefonen.
Jag fick en chock. Jag fick väl inte IVF nu när de såg att min äggledaren funkade? Och vi som redan hade så mycket emot oss från början. Dessutom finns chansen att jag är gravid igen och tvingas gå igenom en graviditet som slutar i ännu en tragedi. Jag orkade inte mer. Jag såg mina chanser att bli mamma helt försvinna. I chocken var min ända tanke att jag måste minska chansen att jag är gravid nu. Jag började dricka massa kaffe och drack sedan massa vin. Jag fick en kalasfylla. Stackars min man, han var/är självklart också ledsen och orolig, men nu fick han istället ta hand om mig. Idag har jag mått som jag förtjänar, jag kan se att jag betedde mig väldigt orationellt och barnsligt, men bägaren rann helt enkelt över…
Jag såg inte helt klart! Idag hittade jag mer fakta om kromosomavvikelser och det finns tydligen goda möjligheter trotts allt med IVF med något dom kallar PGD. Jag trodde dessutom att om jag eller min man har en kromosomavvikelse att det skulle vara ett bevis på att jag/han var ”störd”. Inte heller det stämde. Jag och min man är självklart friska, men våra kromosomer kan vara skadade/förändrade så pass mycket att våra barn har större chans att få negativa kromosomavvikelse som resultarar i missfall, utvecklingsstörning och/eller missbildningar.
Så egentligen kan ett negativt besked om kromosomanalysen innebära en möjlighet för oss i vår längtan och det skulle också kunna förklara alla missfall.
Jag vet att jag tänker alldeles för mycket och går händelserna i förväg, men jag behöver förbereda mig.
Den här veckan kommer gå så långsamt!
Jag förstod direkt när de ringde att provet måste visa något avvikande, annars hade de informerat att allt var ok över telefonen.
Jag fick en chock. Jag fick väl inte IVF nu när de såg att min äggledaren funkade? Och vi som redan hade så mycket emot oss från början. Dessutom finns chansen att jag är gravid igen och tvingas gå igenom en graviditet som slutar i ännu en tragedi. Jag orkade inte mer. Jag såg mina chanser att bli mamma helt försvinna. I chocken var min ända tanke att jag måste minska chansen att jag är gravid nu. Jag började dricka massa kaffe och drack sedan massa vin. Jag fick en kalasfylla. Stackars min man, han var/är självklart också ledsen och orolig, men nu fick han istället ta hand om mig. Idag har jag mått som jag förtjänar, jag kan se att jag betedde mig väldigt orationellt och barnsligt, men bägaren rann helt enkelt över…
Jag såg inte helt klart! Idag hittade jag mer fakta om kromosomavvikelser och det finns tydligen goda möjligheter trotts allt med IVF med något dom kallar PGD. Jag trodde dessutom att om jag eller min man har en kromosomavvikelse att det skulle vara ett bevis på att jag/han var ”störd”. Inte heller det stämde. Jag och min man är självklart friska, men våra kromosomer kan vara skadade/förändrade så pass mycket att våra barn har större chans att få negativa kromosomavvikelse som resultarar i missfall, utvecklingsstörning och/eller missbildningar.
Så egentligen kan ett negativt besked om kromosomanalysen innebära en möjlighet för oss i vår längtan och det skulle också kunna förklara alla missfall.
Jag vet att jag tänker alldeles för mycket och går händelserna i förväg, men jag behöver förbereda mig.
Den här veckan kommer gå så långsamt!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.