kan inte skriva någon annanstans

då ingen verkar förstå hur jag tänker och tycker mest att jag är larvig som håller på.. Men när man i tidigare förhållanden varit sten lugn när killarna har åkt iväg och umgåtts med sina polare.. har inte ringt eller messat då jag har velat ge dem space, men det har bitit mig i röva då dem har bedragit mig då!

Så nu när killen är på Kjula dragway med killpolarna så känner jag att jag vill kunna smsa honom eller ringa honom och att han svarar, då är det nästan självklart att jag blir arg/irreterad/ledsen/sårad när han inte svarar.. tankar går igång på en gång... Till råga på allt så har jag knappt sett honom på hela veckan då massa annat varit sjukt mycket mer prioriterat än mig, även fast han har vetat att han inte skulle vara hemma denna helg.. Jag fick montera ihop mitt skrivbord helt själv, jag kunde inte hämta det som vart kvar hos pappa för att han glömde att han lovat mig det...

tjejkompis som backat från våran umgåsdag genom att säga att hon var magsjuk och dan efter umgicks hon med en annan kompis!

Hormonerna sprutar i kroppen, och dem gör mig mest ledsen och arg!

Jag är inte så stark som jag kanske verkar vara, jag känner mig nästan alltid ensam,rädd och bortglömd..