kan inte fatta att de är så..

Nu har jag börjat att landa lite. Men tror inte chocken har släppt än.

asså de här är bland de värsta jag varit med om. Har laddat och väntat och längtat efter att få se den lill*n i magen. Kommer dit är nervös lägger mig ner, berättar att vi inte vill veta könet. Hon börjar köra med den där ultraljudsgrejen på magen. Sen efter en mycket kort stund säger hon: Nä jag kan inte se något i magen.

Då kommer alla funderigar upp i huvudet vadå inte kan se. är de ingen där eller vad är felet. Sedan berättar hon att vi skulle få göra ett vaginalt ul för att få svar på alla våra funderingar. Vi fick vänta 1timme och en kvart. De var den längsta timmen i mitt liv. Docktorn kom vi fick sätta oss ner och prata och han var orolig att ägget skulle ha fäst sig utanför livmodern och då skulle vi måsta avbryta för mitt liv skull. De skulle vara livs farligt för mig.

Sen gick vi iväg för att göra de vaginala ul. Han kollar på allt som ska kollas och förklarar vad han kollar på och hur de skulle se ut om jag var gravid mm.

Men han hittade inga tecken på graviditet.

Då kommer mina andra funderingar. Hur kan jag inte vara gravid, jag har gjort test som visat + haft symtomer för att vara gravid och inga symtomer på missfall.

Fick gå iväg och göra urinprov. Svaret kom att jag inte var gravid.

Läkarn hade ingen aning om varför jag inte haft symtomer för missfall för jag har haft missfall. Men helt enkelt inte vetat om de.

Detta är de värsta dagen i mitt liv. Här gick jag och väntade på att de skulle bli april för att ett underverk skulle komma till världen men så var de tydligen inte. Nu känns hela livet förstört fast alla säger att jag inte ska tänka så men vad gör man inte då.