Kan det stämma???

Det känns inte verkligt ännu. Det enda symtom jag har är utebliven mens och lätt ömma bröst. Förra gången hade jag många fler symtom tidigt. Men det kanske är så här när kroppen har ändrats en gång så reagerar den kanske annorlunda nu. Det känns inte som om jag kan glädja mig ännu eftersom det har varit svårt för oss att bli gravida denna gång. Har nästan försökt i ett års tid nu. Men skam den som ger sig. Jag läste om Kim Kärnfalk som haft stora problem att bli gravid. Hon sa att hon tillslut hatade sin kropp som inte fungerade som den skulle. Jag kan säga att jag förstår henne.

Sedan blir man ju lätt galen på alla som hela tiden ska kommentera: "Jaha, ska ni inte ge grabben ett syskon." "Är det inte dags för nummer två snart?" osv. Jag har stått där och sagt att barn inte kommer på beställning och sett ut som om det inte rör mig i ryggen att måsta höra på så mycket dumt. När man helst skulle vilja be dem flyga och fara.