Kan bli knäpp för mindre...

Det är en grej jag verkligen stör mig på när det kommer till pappor, man kan inte tvinga dom att ta sitt ansvar för barnet dom varit med och satt till världen men sen kan man inte hindra dom från att träffa barnet om dom vill. Men vad ska man göra om ens barns pappa är så omogen och tror att det bara är för honom a tt komma och gå som det passar honom och sen " kräver" att jag som mamma ska anpassa mig efter honom och vad han vill, för om jag inte gör det så hindrar jag honom och hans familj från att vara en del av barnets uppväxt??

Förra helgen så var det juh morsdag på söndagen och jag hörde av mig till J på fredags morgonen och sa att jag skulle träffa en kompis på söndags eftermiddan så om han tänkte komma så fick han göra det på förmiddan, var på han genast börjar tjafsa med mig om att jag inte kan göra de för att han kan bara komma på eftermiddan och om jag ska till en kompis så ska jag lämna Oliver med honom ( Oliver är 6 veckor) Vilket jag sa att jag inte ville och som vanligt så hade han ingen som helst förståelse för de. Men sen då när väl söndagen kom vad händer då ? Jag ringer honom och frågar om han iaf kan komma på eftermiddan för jag ska iväg och gratta min mamma. Och jag fick det chockerande svaret, ja jag ska iväg och jobba nu, dom ringde i morse så jag vet inte om jag kan komma idag men hör av mig sen vad klockan blir.. HALLÅ!!!! kan verkligen jobbet vara så jävla mycket viktigare än att träffa hans son ? Och varför kunde han inte komma på förmiddan ? jo det fick jag veta av hans mamma, dom skulle tömma hans morfars hus. Men varför lovar han bort sig till sin familj när han bestämt att han ska åka och tärffa Oliver.?

Iaf så messade jag honom i Torsdags morse och sa att jag behövde veta om han skulle komma hit i helgen för jag skulle planera min helg och får snabbt svaret : Hejsan. Nej tyvärr kan jag inte komma på hela helgen men jag tänkte komma nån gång mitt i veckan nästa vecka om det går. Och det här är samma kille som startat tjafs med mig sen Oliver föddes om att han vill träffa Oliver på helgerna och att jag inte ska planera annat för de, Men den här gången så sa han inte att han skulle jobba eller nått utan han sa bara att annat dyckt upp ( ger mig fan på att en tjej e inblandad) Och om han sätter en jävla brutta framför sin son så är man fan inte klok. Men jag har juh vetat hela graviditeten att han är omogen och ego.. Men han har själv sagt att han ska ta sitt ansvar för " barnet". Men när tänkte han börja med de då ?? när Oliver tagit studenten ?? Och den kommande helgen så är jag upptagen och det är planerat sen en vecka tillbaka. Och om han kommer och säger nått i stil med att han inte träffat sin son på snart 3 veckor så kommer jag kort bara svara : det är inte mitt fel. Och det är därför det här med att man inte kan hindra en pappa från att träffa sitt barn kommer in i bilden. För Oliver behöver inte en instabil omogen pappa i sitt liv. han behöver stabilitet och det kan han omöjligt få av en pappa som beter sig så här.. Men jag kommer aldrig skjuta under mattan för Oliver när han blir äldre hur hans pappa var under första tiden under hans uppväxt, sen får det bli upp till Oliver hur han vill göra. Men nånstans hoppas jag juh så klart att J ska komma att förstå hur mycket han missar och ta sitt förbannade ansvar, Men Oliver har sin mamma iaf och och jag har alltid och kommer alltid gör allt för den lille pojken. För hans mamma har alltid velat ha honom till skillnad från hans pappa som bara vill ha honom när det passar honom.