Jul, vår och framtid
jvsm · 2012-12-25 · 245 visningar
Så är glada julen över för detta år. Ja, indirekt iaf. :-) Julfirandet är över här iaf, eftersom vi bara är två så blir det ganska kort och koncist.
Toktrött, sovit uselt senaste nätterna även om jag bara varit upp en gång per natt med hostanfall. Man får vara glad för det lilla, i helgen var det fogarna som var usliga, sedan snuva och feber. (Var ju hem till svärmor i lördags = nya virus till kroppen! :-( )
Sitter och tittar på snöfallet utanför. Ganska sugen på att gå ut, men vet inte om jag orkar. Orkar knappt hålla uppe ögonlocken faktiskt. I söndags stod jag i köket hela dagen. Igår, julafton, åkte vi iväg och handlade efter frukost. Upptäckte att Kappahl och Mediamarkt bredvid Coop hade öppet till 14, så vi susade iväg lite snabbt och köpte lite fler klappar. :-) Sedan blev det Kalle Anka förstås (och jag satt och halvsov i soffan till det) och sedan började jag med matlagningen, tog sin lilla tid, speciellt som vi fick ta fram ny köttfärs ur frysen. Den vi hade köpt färsk hade blivit dålig, så går det när man glömmer kolla datumet....
Klapparna som inte kommit fram kanske kommer någon gång, hoppas jag, om Posten får tummen ur. Men nu fick maken iaf paket att öppna igår. Några paket hade han ju redan fått eftersom ungrare firar 6 december också (St Nikolaus) - och han även haft namnsdag. Men jag älskar att ge bort paket så... :-)
Maken fick nu till slut; ett PC-spel, två filmer, rengöringskit till objektiv, två snygga t-shirts, trepack kallingar och ett par fingervantar med sådana där duttar på så de ska funka på smartphonesskärmar. :-) Mamma och pappa blev glada för det ynkliga presentkortet på 100kr hos Åhléns, och store lillebror blev glad för 100kr på Nilssons skor i födelsedagspresent. (Han är ju född på julafton). Minste lillebror ville inget ha- och gav inget heller. Svärmor fick ett par örhängen och en flaska vin, och var som vanligt varken glad eller tacksam. Ibland blir jag inte klok på den tanten. Som vanligt hade hon köpt en parfym från Yves Rocher och säger "Här får du din favorit". Nej, fortfarande inte, svarade jag. Denna gång lyssnade hon och blev skitsur. Maken har sagt åt henne varje år men hon lyssnar lite på det hon vill... Kände lite att nej, jag orkar inte mer - varför ge bort något om och om igen som folk inte vill ha? Jag hade hellre tagit ett kuvert med lotter, eller bara en kram. En fin tanke istället för något jag verkligen inte vill ha. Jag har fått samma jädra parfym sex år i rad. En parfym jag aldrig gillat! Jag har fortfarande två oöppnade flaskor hemma, de andra har jag slängt eller gett bort. Jag avskyr den typen av tantiga parfymer, stinker "gammal tant" om den. Jag har haft mina tre (samma) favoritparfymer sedan jag var typ 15 år. Det är de enda jag köper, och de köper jag sällan - och via taxfree oftast. De räcker i flera år eftersom jag inte är storkonsument av parfym. Varierar mellan en Bocheron, Rive Gauche (YSL) och Anai Anai, beroende på säsong och tillfälle. (RIve Gauche är ex ganska tung och sensuell, passar inte direkt en varm sommardag, men det gör ju Anai Anai... exempelvis).
Jag har fått lite paket av maken också. Älskade fina maken. Detta blir nog sista året som vi båda ger och får massa paket av varandra, sedan blir det ju mest Krypet som får skulle jag tro. :-) Av maken har jag fått stort minneskort till min mobil- så jag slipper få upp "out of memory" hela tiden när jag ska skicka mms osv. Sedan fick jag en ny fin blixt och softbox till den (till systemkameran) samt två filmer (Modig och Ice Age 4, jag är stort fan av animerad film). Så nu kan jag förhoppningsvis ta lite bättre porträttbilder. :-) Jag har sedan flera år redan ett reflektorparaply och reflexskärm, om jag skulle vilja fota porträtt. Har dock aldrig någon frivillig modell... ;-) Nån som ställer upp? *blink blink* Oftast fotar jag ju bara naturbilder förstås, eller maken ute i naturen. :-) Tycker naturligt ljus är allra bäst, men det blev ganska bra försöksbilder på maken igår hemma, blixtljus blir ju annars ganska kallt och hårt mot ansiktet. :-)
Våren är den tid på året som jag fotar allra allra mest. Vi har ett evighetsfotoprojekt i maj varje år, "Sköna gröna maj", vi har kört i tre år nu, fotar varje dag, för att det till slut ska bli en stor fotobok, där minst en bild från varje dag, varje år, ska vara med. Nu i maj kommer mitt fotande ju inte bli av skulle jag tro, Krypet är ju beräknad att komma ut då så även om Krypet inte kommit ut tror jag inte kroppen kommer vara med på att krypa runt i grönskan och fota macro, eller sitta uppe i ottan och vänta på älgar på fältet osv. :-) Med lite tur blir det några fotopromenader (gud, jag hoppas foglossningen kommer tillåta det!) åtminstone. Tror att det liksom mest kommer bli bebisbilder resten av året... Eller jag hoppas det! :-D
På tal om något helt annat: Vi har myst idag! Wooho! Vi försökte härom veckan också men min mus är tyvärr helt död. Jag menar helt död. Jag har ingen som helst känsel. Misstänker att det beror på foglossningen och ökade blodmängden - att nerverna är helt avtrubbade därnere. Vi har ju annars inte haft sex sedan augusti - ägglossningen när Krypet blev till! Fick ju förbud mot allt sånt när jag började blöda. Har visserligen inte fått OK än från någon gyn men nu skiter vi det. Idag är det på året ett år sedan som Ärtan blev till. Ärtan som banade väg, som talade om för min livmoder att "hej, det funkar faktiskt här, det går att tillverka bebis även i denna kropp". :-) Ärtan skulle ha varit tre månader nu om inte hjärtat stannat. Måste intala mig att det var lika bra, att något var fel ändå, men kommer alltid undra, såklart. Nu finns Krypet därinne. Krypet som växer, som sprattlar, som kliar sig på näsan och smackar med munnen på ultraljud. Krypet som avskyr doppler och försöker gömma sig. :-) Hur som helst - efter många om och men fick vi igång lite känsel därnere idag, puuuh! Har varit väldigt ledsen över att känslen försvunnit. Jag må ha varit hur sjuk som helst stundvis de senaste nio åren men dock har jag haft ett jättebra sexliv, så om allt slutar funka därnere blir jag nog väldigt deprimerad faktiskt...
Snart är det nytt år. Ett år som visserligen kommer bli galet fattigt - speciellt som vi måste hitta en (betydligt dyrare) större bostad - men framför allt spännande och glädjefyllt, tror jag. För varje dag som går får jag lite mer cellskräck rysningar och panik inför förlossningen - men ser väldigt mycket fram emot att få sitta här med Krypet i famn och se vad det blir för en filur. Vems näsa, vems ögon, vems kroppsform han får. :-)
Avslutar med två bilder från igår. Julbord och provbild på maken med nya blixten. :-)
God fortsättning kära nätvänner!
[image1]
[image2]
Toktrött, sovit uselt senaste nätterna även om jag bara varit upp en gång per natt med hostanfall. Man får vara glad för det lilla, i helgen var det fogarna som var usliga, sedan snuva och feber. (Var ju hem till svärmor i lördags = nya virus till kroppen! :-( )
Sitter och tittar på snöfallet utanför. Ganska sugen på att gå ut, men vet inte om jag orkar. Orkar knappt hålla uppe ögonlocken faktiskt. I söndags stod jag i köket hela dagen. Igår, julafton, åkte vi iväg och handlade efter frukost. Upptäckte att Kappahl och Mediamarkt bredvid Coop hade öppet till 14, så vi susade iväg lite snabbt och köpte lite fler klappar. :-) Sedan blev det Kalle Anka förstås (och jag satt och halvsov i soffan till det) och sedan började jag med matlagningen, tog sin lilla tid, speciellt som vi fick ta fram ny köttfärs ur frysen. Den vi hade köpt färsk hade blivit dålig, så går det när man glömmer kolla datumet....
Klapparna som inte kommit fram kanske kommer någon gång, hoppas jag, om Posten får tummen ur. Men nu fick maken iaf paket att öppna igår. Några paket hade han ju redan fått eftersom ungrare firar 6 december också (St Nikolaus) - och han även haft namnsdag. Men jag älskar att ge bort paket så... :-)
Maken fick nu till slut; ett PC-spel, två filmer, rengöringskit till objektiv, två snygga t-shirts, trepack kallingar och ett par fingervantar med sådana där duttar på så de ska funka på smartphonesskärmar. :-) Mamma och pappa blev glada för det ynkliga presentkortet på 100kr hos Åhléns, och store lillebror blev glad för 100kr på Nilssons skor i födelsedagspresent. (Han är ju född på julafton). Minste lillebror ville inget ha- och gav inget heller. Svärmor fick ett par örhängen och en flaska vin, och var som vanligt varken glad eller tacksam. Ibland blir jag inte klok på den tanten. Som vanligt hade hon köpt en parfym från Yves Rocher och säger "Här får du din favorit". Nej, fortfarande inte, svarade jag. Denna gång lyssnade hon och blev skitsur. Maken har sagt åt henne varje år men hon lyssnar lite på det hon vill... Kände lite att nej, jag orkar inte mer - varför ge bort något om och om igen som folk inte vill ha? Jag hade hellre tagit ett kuvert med lotter, eller bara en kram. En fin tanke istället för något jag verkligen inte vill ha. Jag har fått samma jädra parfym sex år i rad. En parfym jag aldrig gillat! Jag har fortfarande två oöppnade flaskor hemma, de andra har jag slängt eller gett bort. Jag avskyr den typen av tantiga parfymer, stinker "gammal tant" om den. Jag har haft mina tre (samma) favoritparfymer sedan jag var typ 15 år. Det är de enda jag köper, och de köper jag sällan - och via taxfree oftast. De räcker i flera år eftersom jag inte är storkonsument av parfym. Varierar mellan en Bocheron, Rive Gauche (YSL) och Anai Anai, beroende på säsong och tillfälle. (RIve Gauche är ex ganska tung och sensuell, passar inte direkt en varm sommardag, men det gör ju Anai Anai... exempelvis).
Jag har fått lite paket av maken också. Älskade fina maken. Detta blir nog sista året som vi båda ger och får massa paket av varandra, sedan blir det ju mest Krypet som får skulle jag tro. :-) Av maken har jag fått stort minneskort till min mobil- så jag slipper få upp "out of memory" hela tiden när jag ska skicka mms osv. Sedan fick jag en ny fin blixt och softbox till den (till systemkameran) samt två filmer (Modig och Ice Age 4, jag är stort fan av animerad film). Så nu kan jag förhoppningsvis ta lite bättre porträttbilder. :-) Jag har sedan flera år redan ett reflektorparaply och reflexskärm, om jag skulle vilja fota porträtt. Har dock aldrig någon frivillig modell... ;-) Nån som ställer upp? *blink blink* Oftast fotar jag ju bara naturbilder förstås, eller maken ute i naturen. :-) Tycker naturligt ljus är allra bäst, men det blev ganska bra försöksbilder på maken igår hemma, blixtljus blir ju annars ganska kallt och hårt mot ansiktet. :-)
Våren är den tid på året som jag fotar allra allra mest. Vi har ett evighetsfotoprojekt i maj varje år, "Sköna gröna maj", vi har kört i tre år nu, fotar varje dag, för att det till slut ska bli en stor fotobok, där minst en bild från varje dag, varje år, ska vara med. Nu i maj kommer mitt fotande ju inte bli av skulle jag tro, Krypet är ju beräknad att komma ut då så även om Krypet inte kommit ut tror jag inte kroppen kommer vara med på att krypa runt i grönskan och fota macro, eller sitta uppe i ottan och vänta på älgar på fältet osv. :-) Med lite tur blir det några fotopromenader (gud, jag hoppas foglossningen kommer tillåta det!) åtminstone. Tror att det liksom mest kommer bli bebisbilder resten av året... Eller jag hoppas det! :-D
På tal om något helt annat: Vi har myst idag! Wooho! Vi försökte härom veckan också men min mus är tyvärr helt död. Jag menar helt död. Jag har ingen som helst känsel. Misstänker att det beror på foglossningen och ökade blodmängden - att nerverna är helt avtrubbade därnere. Vi har ju annars inte haft sex sedan augusti - ägglossningen när Krypet blev till! Fick ju förbud mot allt sånt när jag började blöda. Har visserligen inte fått OK än från någon gyn men nu skiter vi det. Idag är det på året ett år sedan som Ärtan blev till. Ärtan som banade väg, som talade om för min livmoder att "hej, det funkar faktiskt här, det går att tillverka bebis även i denna kropp". :-) Ärtan skulle ha varit tre månader nu om inte hjärtat stannat. Måste intala mig att det var lika bra, att något var fel ändå, men kommer alltid undra, såklart. Nu finns Krypet därinne. Krypet som växer, som sprattlar, som kliar sig på näsan och smackar med munnen på ultraljud. Krypet som avskyr doppler och försöker gömma sig. :-) Hur som helst - efter många om och men fick vi igång lite känsel därnere idag, puuuh! Har varit väldigt ledsen över att känslen försvunnit. Jag må ha varit hur sjuk som helst stundvis de senaste nio åren men dock har jag haft ett jättebra sexliv, så om allt slutar funka därnere blir jag nog väldigt deprimerad faktiskt...
Snart är det nytt år. Ett år som visserligen kommer bli galet fattigt - speciellt som vi måste hitta en (betydligt dyrare) större bostad - men framför allt spännande och glädjefyllt, tror jag. För varje dag som går får jag lite mer cellskräck rysningar och panik inför förlossningen - men ser väldigt mycket fram emot att få sitta här med Krypet i famn och se vad det blir för en filur. Vems näsa, vems ögon, vems kroppsform han får. :-)
Avslutar med två bilder från igår. Julbord och provbild på maken med nya blixten. :-)
God fortsättning kära nätvänner!
[image1]
[image2]
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.