jobbigt pussel

sista tiden har det varit typ så. att få ihop allting. och med allting menar jag att vara en bra närvarande mamma till min son, att vara en bra matte till min hund som nu resulterat i att jag letat nytt hem till henne en tid för att både hon och jag ska må så bra som möjligt och att hon får det hon fötjänar!, möten, läkartider, släkten, städning och allt som har med hemmet att göra osv osv.

jag vill ju inte må dåligt. vara stressad, pressad. lättretlig. och inte vill jag att min älskade hund ska utsättas för stress heller! eller att sonen ska känna av sånt.

förhoppningsvis får min älskade vän sedan mer än 6 år tillbaka ett nytt bra hem i nästa vecka. med väldigt många blandade känslor.. men då kan hon få all uppmärksamhet igen som hon är van vid. och jag hatar att behöva stänga dessa bebisgrindar så hon blir utanför :(

vad göra? hur handskas med dessa överväldigande känslor som de blir när de slår till i tid och otid..

tur är att jag har en son som nästan alltid ler och är glad ändå, en riktigt aktiv och nyfiken liten buse. vilket är kul och härligt och mysigt men även det gör sitt när allt annat känns som ett kaos av hittills många återvändsgränder i form av intresserade som inte kommit när man bestämt möte för att titta på min hund bland annat. hans behov kan ju inte ignoreras. inte mina heller, men det är de som får göra det när något måste räknas bort.

*** ge mig styrka.. efter regn kommer solsken, right!