Jobbig dag...

idag. Jag e trött, ont i ryggen, känner mig matt i kroppen o samtidigt rastlös. Gubben har ej varit här så mycket nu igen dom senaste veckorna eftersom hans son går i skolan där dom bor 4 mil härifrån. Han har sagt upp lägenheten o dom ska flytta hit till 1a mars, men d känns långt dit. jag har bara 4 dagar kvar till beräknad förlossning o jag önskar att gubben kunde va här varje dag o gjälpa till m städ, tvätt, mat o barn, men jag får gö d själv. Jag kan inte bara låta allt va heller för jag vill ha ordning o reda här hemma. Igår kom gubben o hans son så gubben dammsög, skruvade upp nå lampor o gjorde mat. Imorse for dom igen för han ska jobba ikväll. Barnen e hos sin pappa o jag tycker inte om att va helt själv. Jag ska åka o hälsa på mamma på henes jobb strax. Jag vet inte va d e m mig. Igår när gubben kom blev jag så deppig. När jag hade skjutsat barnen till deras pappa så la jag mig i sängen o grät en stund. Mannen höll om mig. Jag e nog kanske bara extra känslig nu på slutet av graviditeten. Jag går ju bara o väntar på att någonting ska hända, att förlossningen ska sätta igång. Tänker mycket på hur d kommer att gå, om d kommer att ta lång tid, om allt kommer att gå som d ska, hur d ska gå m dom andra barnen-om d fixar sig m barnvakt till dom o djurvakt till katten hunden o kaninerna? Jag vet ju att d ordnar sig. Jag har mamma o faster som ställer upp o pappa som ska skjutsa oss till förlossningen ca 12 mil härifrån. Jag vill bara ha d gjort nu så vi har våran lilla baby här hos oss. Barnen väntar oxå. Sonen brukar pussa på min mage.