Jahapp
Maddox · 2012-12-15 · 431 visningar
Fick sticka iväg en sväng till sjukhuset idag oxå. Varken Ventoline, Flixotide eller Betapred hjälpte ju så tösen fick lättare.
Jag tjöt ju hela natten för det plågar mig när tösen har det jobbigt. Känns som det är mitt fel. Mitt fel att hon är sjuk och har tungt att andas. Känner mig som världens sämsta mamma.
Läkaren sa idag att tösens rosslande och pipande andning beror på hostan hon har fått av öroninflammationen, vi får inte ge hostmedicin för man får inte blanda astmamedicin med hostmedicin, istället ska vi ge Ventoline(max 1 dos 4ggr/dag) och fortsätta med Flixotide som vanligt, så ska hon ju ha pencillin. Fy, det är inte kul att proppa henne full med mediciner :( ännu till ska vi ju ge Panadol vid behov, men jag vågar inte. Man kan väl inte blanda så många olika mediciner heller :(
Hoppas hon snart slipper öroninflammationen och sedan får jag gärna beskedet att hon inte har astma och så kan hon gärna slippa sina allergier och aldrig, aldrig få fler allergier. Tyvärr vet vi ju med 99% säkerhet att det är astma hon har, säkert blir hon allergisk mot pälsdjur inom ett år och sedan får hon tag på en nöt och så visar det sig att hon är nötallergiker och sedan blir hon allergisk mot pollen. Jag kan dethär, det är precis som med lillsyrran. I framtiden kommer tösen bara ha ansträgningsastma och sedan behöva Ventoline bara på våren. Hon kommer kunna äta röda äpplen, all mat bara den är kokt och nötter kommer jag aldrig våga låta henne smaka på. Jag vet ju precis hur det kommer vara. Sedan kommer hon även att vara sjuk ofta och folk kommer vara 100% säkra på att det är mitt fel eftersom jag inte ammade så länge. Ja, det kommer inte vara mitt fel eftersom min lillsyrra är likadan och hon blev ammad.
Jag vet, jag kan, jag har sett och varit med förr. Jag var ingen liten bebis när problemen dök upp med min lillsyrra, nu får jag se det från föräldrars synvinkel. Nu är det jag som stressar ihjäl mig, kollar upp minsta lilla sak och får springa till sjukhuset hela tiden. Det är inte kul.
Sägs ju att unga föräldrar orkar mer, det är inte sant. Jag orkar inte mer, jag vill inte vara med längre. Vill inte se min tös ha det jobbigt, vill inte höra hur tungt hon har att andas. Vill inte. Får mig bara att tjuta nu, vill inte, nej, inte min bebis, snälla? Det är ett hemskt första år min tös har haft, ett hemskt första år som föräldrar för mig och sambon. Hemskt första år som mina föräldrar haft som mormor och morfar och sambons föräldrar har fått se allergier och astma för första gången, fått se att det inte är någon jävla inbillning. Jag hade lust att smälla till sambons pappa när han sa att allergier bara är inbillning.
Nej, vill att min tös ska vara frisk, må bra och slippa allergierna, tack.
Jag tjöt ju hela natten för det plågar mig när tösen har det jobbigt. Känns som det är mitt fel. Mitt fel att hon är sjuk och har tungt att andas. Känner mig som världens sämsta mamma.
Läkaren sa idag att tösens rosslande och pipande andning beror på hostan hon har fått av öroninflammationen, vi får inte ge hostmedicin för man får inte blanda astmamedicin med hostmedicin, istället ska vi ge Ventoline(max 1 dos 4ggr/dag) och fortsätta med Flixotide som vanligt, så ska hon ju ha pencillin. Fy, det är inte kul att proppa henne full med mediciner :( ännu till ska vi ju ge Panadol vid behov, men jag vågar inte. Man kan väl inte blanda så många olika mediciner heller :(
Hoppas hon snart slipper öroninflammationen och sedan får jag gärna beskedet att hon inte har astma och så kan hon gärna slippa sina allergier och aldrig, aldrig få fler allergier. Tyvärr vet vi ju med 99% säkerhet att det är astma hon har, säkert blir hon allergisk mot pälsdjur inom ett år och sedan får hon tag på en nöt och så visar det sig att hon är nötallergiker och sedan blir hon allergisk mot pollen. Jag kan dethär, det är precis som med lillsyrran. I framtiden kommer tösen bara ha ansträgningsastma och sedan behöva Ventoline bara på våren. Hon kommer kunna äta röda äpplen, all mat bara den är kokt och nötter kommer jag aldrig våga låta henne smaka på. Jag vet ju precis hur det kommer vara. Sedan kommer hon även att vara sjuk ofta och folk kommer vara 100% säkra på att det är mitt fel eftersom jag inte ammade så länge. Ja, det kommer inte vara mitt fel eftersom min lillsyrra är likadan och hon blev ammad.
Jag vet, jag kan, jag har sett och varit med förr. Jag var ingen liten bebis när problemen dök upp med min lillsyrra, nu får jag se det från föräldrars synvinkel. Nu är det jag som stressar ihjäl mig, kollar upp minsta lilla sak och får springa till sjukhuset hela tiden. Det är inte kul.
Sägs ju att unga föräldrar orkar mer, det är inte sant. Jag orkar inte mer, jag vill inte vara med längre. Vill inte se min tös ha det jobbigt, vill inte höra hur tungt hon har att andas. Vill inte. Får mig bara att tjuta nu, vill inte, nej, inte min bebis, snälla? Det är ett hemskt första år min tös har haft, ett hemskt första år som föräldrar för mig och sambon. Hemskt första år som mina föräldrar haft som mormor och morfar och sambons föräldrar har fått se allergier och astma för första gången, fått se att det inte är någon jävla inbillning. Jag hade lust att smälla till sambons pappa när han sa att allergier bara är inbillning.
Nej, vill att min tös ska vara frisk, må bra och slippa allergierna, tack.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.