Jahaja. Tidig morgon, jobb, jobb, jobb.
Maddox · 2013-03-29 · 453 visningar
Något som min lilla tös tycks ha glömt är att man ska sova på natten! Inatt var det tydligen morgon klockan 3. Hu. Jag kämpade mig genom två timmar med försök att få henne att somna, nappen hade hon gömt(vi har ännu inte hittat den) så fick kämpa på utan napp. Klockan 5 gav jag upp, tog täcke och kudde och gick och sova på soffan istället.
Sambon gav upp runt 7 och halv 8 satt de och åt gröt. Sambon då igen tyckte att tösen skulle sova en timme innan matdags, men nehej! Vi har våra rutiner och då spelar det ingen roll om tösen sovit en timme eller nitton timmar - hon ska sova klockan 13! Tösen kämpade mot tröttheten, men när jag skulle klä på henne för att gå ut och gå somnade hon snabbt. Men ut kom vi, och ute är tösen ännu.
Jag hade hoppast på en trevlig långhelg med sambon och tösen och även hinna vara med min faster och kusin - men nej. Dumma, dumma chefen har tydligen inte tänkt meddela mig om jag ska jobba dehär "röda dagarna" eller om jag ska vara ledig. Nå, får jag inte någon söndagsersättning blir det att börja ringa och kolla vad jag ska göra.
Och så har chefen oxå "glömt" att ge mig någon adress dit jag ska skicka timlistorna, hihi. Jätteskoj...
Jo, hunden vår fick ju flytta till sambons föräldrars. Allt har gått superbra, jag fick henne rumsren tillsist när vi hade henne och hon har inte glömt något alls av vad som gäller där. Hon har blivit lite rädd för deras katter nu oxå så det är ju bra eller vad man nu ska säga. Sist hade ena katten blivit av med sina ungar och nästan strykit med hon oxå när en räv varit i farten, så katten var livrädd för vår hund, fräste och slog till henne varenda gång hon kom nära. Nu är katterna inte rädda mera, istället är det hunden som är rädd eller försiktig, vad man nu kan kalla det ;)
En sväng till veterinären fick de åka, den som hade vaccinerat henne sa att hon hade "punkkiskappi" vad det nu än är. Misstänkte iaf någon sorts skabb - inte rävskabb för då skulle nog vi alla ha sprungit runt och kliat oss ;) till den dyraste veterinären fick hon åka på besök, konstaterades "Kvalster", hon fick en pencillinspruta, blev nersövd och så skar de loss en bit hud från hennes nacke och så uppvakningsspruta. Hudbiten är till för prover, misstankar finns om något annat "fel" för en frisk hund kan inte tappa så mycket päls, hon är ju inte ens ett år ännu och föräldrarna var friska.
Halsbandet hjälpte till att skava bort pälsen, men det är även halsbandet som fick oss att märka att något var fel. Halsbandet som gjorde så mamma och pappa bestämde sig för att säga att de inte orkar med henne längre. Så egentligen har vi väl detdär halsbandet att tacka för allt? ;)
Hon stannar för alltid hos sambons föräldrars. Hon kommer få en hundkompis någon gång - en stövare som sambon och sambons pappa ska ha tillsammans, jakthund. Vi kommer nog satsa på någon mindre, mer "barnvänlig" ras, men inte än. Vi ska ha hus och en till bebis först. SEDAN. Om en sisådär tre - fyra år kanske.
Sambon gav upp runt 7 och halv 8 satt de och åt gröt. Sambon då igen tyckte att tösen skulle sova en timme innan matdags, men nehej! Vi har våra rutiner och då spelar det ingen roll om tösen sovit en timme eller nitton timmar - hon ska sova klockan 13! Tösen kämpade mot tröttheten, men när jag skulle klä på henne för att gå ut och gå somnade hon snabbt. Men ut kom vi, och ute är tösen ännu.
Jag hade hoppast på en trevlig långhelg med sambon och tösen och även hinna vara med min faster och kusin - men nej. Dumma, dumma chefen har tydligen inte tänkt meddela mig om jag ska jobba dehär "röda dagarna" eller om jag ska vara ledig. Nå, får jag inte någon söndagsersättning blir det att börja ringa och kolla vad jag ska göra.
Och så har chefen oxå "glömt" att ge mig någon adress dit jag ska skicka timlistorna, hihi. Jätteskoj...
Jo, hunden vår fick ju flytta till sambons föräldrars. Allt har gått superbra, jag fick henne rumsren tillsist när vi hade henne och hon har inte glömt något alls av vad som gäller där. Hon har blivit lite rädd för deras katter nu oxå så det är ju bra eller vad man nu ska säga. Sist hade ena katten blivit av med sina ungar och nästan strykit med hon oxå när en räv varit i farten, så katten var livrädd för vår hund, fräste och slog till henne varenda gång hon kom nära. Nu är katterna inte rädda mera, istället är det hunden som är rädd eller försiktig, vad man nu kan kalla det ;)
En sväng till veterinären fick de åka, den som hade vaccinerat henne sa att hon hade "punkkiskappi" vad det nu än är. Misstänkte iaf någon sorts skabb - inte rävskabb för då skulle nog vi alla ha sprungit runt och kliat oss ;) till den dyraste veterinären fick hon åka på besök, konstaterades "Kvalster", hon fick en pencillinspruta, blev nersövd och så skar de loss en bit hud från hennes nacke och så uppvakningsspruta. Hudbiten är till för prover, misstankar finns om något annat "fel" för en frisk hund kan inte tappa så mycket päls, hon är ju inte ens ett år ännu och föräldrarna var friska.
Halsbandet hjälpte till att skava bort pälsen, men det är även halsbandet som fick oss att märka att något var fel. Halsbandet som gjorde så mamma och pappa bestämde sig för att säga att de inte orkar med henne längre. Så egentligen har vi väl detdär halsbandet att tacka för allt? ;)
Hon stannar för alltid hos sambons föräldrars. Hon kommer få en hundkompis någon gång - en stövare som sambon och sambons pappa ska ha tillsammans, jakthund. Vi kommer nog satsa på någon mindre, mer "barnvänlig" ras, men inte än. Vi ska ha hus och en till bebis först. SEDAN. Om en sisådär tre - fyra år kanske.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.