Jaha, då var man gravid... Vad händer nu?!?!?!
Medlem · 2009-10-13 · 818 visningar
Haha!
Jag är så otroligt lycklig, trots halvdåliga besked som jag redan innan misstänkte, men de positiva beskeden överväger de negativa och jag kommer nu att fokusera endast på det positiva och försöka leva och tänka som "normal" gravid...
Jag kan inte låta bli att skrämmas av tanken ändå, eller skrämmas är väl fel ord, men ja... Det känns, annorlunda helt klart! Jag har ju varit gravid tidigare men då gjort abort för att jag inte hade något särskilt bra liv just då, hade precis gått ut gymnasiet, hade ingen fast inkomst, precis flyttat hemifrån men hade ingen säker bostad, livet var helt enkelt upp och ned och hur mycket jag än ville behålla barnet så kändes det inte rätt, jag vill kunna ge mitt barn den bästa tänkbara starten som jag kan ge det. Denna gång var det inte tal om abort. Jo, jag har precis pluggat men jag har redan kollat upp huruvida man kan ta studieuppehåll osv. Och det känns sååå rätt!!!
Vad händer nu?
Jag vet ju om att det blir inskrivning på MVC osv. men jag vill så gärna börja inreda ett barnrum, köpa prylar, kläder och sånt, men jag vet inte när det är dags att göra detta.
Kom på mig själv, efter besöket hos BM imorse, när jag satt i samlingen på min VFU att tänka på hur märkligt det här med graviditet egentligen är, men ändå inte. Ett barn, en människa, bor och utvecklas inuti våra kroppar. Jag vet inte, men nu kom den tanken tillbaka. Jag vet inte hur många av er som sett "Bride of Chucky", filmen om dockan som mördar. Filmen slutar ju med att det ploppar ut ett litet monster ur magen. Eller andra filmer där djur/insekter kryper in i skinnet på folk och man ser hur de rör sig. Detta tänkte jag på när jag satt och kollade gravida kvinnors filmer på när barnen sparkade i magen. HAHA! Känner hur sjukt det låter, men försök tänka er in i det, att det fakitskt är en människa som rör sig och utvecklas där inne. Det är ju inget märkligt med det egentligen, men tanken och synen i mitt huvud blev lite, ja, vriden ;)
ah, ne, det var bara en tanke som sagt och jag kan låta bli att flina åt den ;) hehe!
Well well, nu har jag en liten krabat där inne som är bara min, och min älskades såklart ;), och den lille har lite av mig och lite av honom. Ska bli så spännande att se vems näsa den lille får, vems hårfärg och ögonfärg, om den lille får mina anlag för övervikt eller om det blir min sambos härliga kroppsbyggnad ;) haha!
Men ja, det är en lång resa dit och det kommer bli många extra kontroller, men det är det värt så länge den lille får vara där inne, alla dessa extra kontroller är välkomna, bara du stannar där inne, att du orkar.
Älskar dig redan nu mitt lilla pyre!
Jag är så otroligt lycklig, trots halvdåliga besked som jag redan innan misstänkte, men de positiva beskeden överväger de negativa och jag kommer nu att fokusera endast på det positiva och försöka leva och tänka som "normal" gravid...
Jag kan inte låta bli att skrämmas av tanken ändå, eller skrämmas är väl fel ord, men ja... Det känns, annorlunda helt klart! Jag har ju varit gravid tidigare men då gjort abort för att jag inte hade något särskilt bra liv just då, hade precis gått ut gymnasiet, hade ingen fast inkomst, precis flyttat hemifrån men hade ingen säker bostad, livet var helt enkelt upp och ned och hur mycket jag än ville behålla barnet så kändes det inte rätt, jag vill kunna ge mitt barn den bästa tänkbara starten som jag kan ge det. Denna gång var det inte tal om abort. Jo, jag har precis pluggat men jag har redan kollat upp huruvida man kan ta studieuppehåll osv. Och det känns sååå rätt!!!
Vad händer nu?
Jag vet ju om att det blir inskrivning på MVC osv. men jag vill så gärna börja inreda ett barnrum, köpa prylar, kläder och sånt, men jag vet inte när det är dags att göra detta.
Kom på mig själv, efter besöket hos BM imorse, när jag satt i samlingen på min VFU att tänka på hur märkligt det här med graviditet egentligen är, men ändå inte. Ett barn, en människa, bor och utvecklas inuti våra kroppar. Jag vet inte, men nu kom den tanken tillbaka. Jag vet inte hur många av er som sett "Bride of Chucky", filmen om dockan som mördar. Filmen slutar ju med att det ploppar ut ett litet monster ur magen. Eller andra filmer där djur/insekter kryper in i skinnet på folk och man ser hur de rör sig. Detta tänkte jag på när jag satt och kollade gravida kvinnors filmer på när barnen sparkade i magen. HAHA! Känner hur sjukt det låter, men försök tänka er in i det, att det fakitskt är en människa som rör sig och utvecklas där inne. Det är ju inget märkligt med det egentligen, men tanken och synen i mitt huvud blev lite, ja, vriden ;)
ah, ne, det var bara en tanke som sagt och jag kan låta bli att flina åt den ;) hehe!
Well well, nu har jag en liten krabat där inne som är bara min, och min älskades såklart ;), och den lille har lite av mig och lite av honom. Ska bli så spännande att se vems näsa den lille får, vems hårfärg och ögonfärg, om den lille får mina anlag för övervikt eller om det blir min sambos härliga kroppsbyggnad ;) haha!
Men ja, det är en lång resa dit och det kommer bli många extra kontroller, men det är det värt så länge den lille får vara där inne, alla dessa extra kontroller är välkomna, bara du stannar där inne, att du orkar.
Älskar dig redan nu mitt lilla pyre!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.