Jag vill inte längre..

18 dagar sedan min dotter kom till oss. Hon föddes med planerat kejsarsnitt. Hennes pappa, min sambo, verkar inte bry sig så mycket. Inte om hans dotter eller om mig. Jag har fortfarande ont i magen och såret. Men från den dagen vi fick åka hem så fick jag klara allt själv, förutom att lyfta barnvagnen. Har varit vaken på nätterna då dottern skrikit och så. Det börjar slå över för mig, känner mig ensam,ledsen,besviken. Råkade bloda ner madrassen, och bebisens blöja hade läckt en natt. Jag hade glömt att lägga tillbaka skyddet i sängen. Han var vansinnig. Han har en dotter sedan innan, dom två satt ock snackade skit om mig innan. Han säger att jag bara gnäller.jag har mer eller mindre slutat be om hjälp. Jag vet inte om jag älskar honom. Jag tror det. Men jag känner mig inte trygg. När som kan han skrika åt mig. Förlåt att jag skriver här, men måste få ur mig det. Älskade lilla dotter och min familj, ni gör så att jag orkar.