Jag vill inte bli snittad...

Idag var jag hos doktorn och gjorde UL undersökning i v. 38+3. Nu väger bebisen 3.8 kg enligt beräkning. Det känns lite skrämmande med tanke på att min första dotter vägde 3.5 kg vid födseln. Denna tös kommer säkert väga över 4 kg. Tänk om hon har ett stort huvud också! Jag är livrädd för att mitt bäcken ska vara för trångt och att jag inte ska klara av att föda vaginalt. Jag vill inte, VILL INTE bli snittad! Självklart tänker jag ju på bebisens bästa och blir det snitt så är det ju bara att acceptera. Är bara så nervös för jag vet att de är snabba med att erbjuda kejsarsnitt här i New York. Min mans kusin hade en utdragen förlossning och de var på henne hela tiden om att hon skulle snittas trots att bebisen mådde bra och inte var stressad. Hon vägrade och sa att hon minsann skulle föda vaginalt så länge bebisen inte var stressad. Hon är själv läkare och ville föda vaginalt. Läkaren gav henne lite mer tid och då krystade hon ut bebisen.

Min doktor har sagt åt mig att inte oroa mig över detta. Jag har ju fött ett barn vaginalt redan och kroppen vet vad den ska göra. Sen kan ju dessa viktberäkningar vara felaktiga, min tjej behöver ju inte vara lika stor som de säger. Och även om hon är det så innebär det ju inte att det automatiskt blir kejsarsnitt. Men jag kan inte låta bli att oroa mig för att det ska bli snitt ändå. Vet inte heller varför jag är så himla rädd för det. Man får ju bedövning och ärren efteråt bleknar från vad jag har sett på andra. Antar att jag är rädd för det okända. Jag minns min första förlossning väldigt bra. Jag vill att allting ska gå lika bra denna gång.