Jag vill bara äta!

Sitter här på blimamma och kikar runt lite i dagböcker och lite frågor. Så roligt att titta på de personer som precis gjort RUL eller fått plusset. Jag kunde själv aldrig tro att en graviditet skulle vara såhär när jag såg plusset på stickan eller hade gjort RUL. Man blir så oerhört förändrad som person. Ingenting handlar egentligen om en själv längre. Min sambo säger att även han har upplevt en stor förändring med mig. Jag är mycket mer mognare och verkar mycket äldre än tidigare. Och kanske är det så att jag börjar på att bli en mamma? Det växer sig sakta på mig.

Sitter i skrivandes stund och funderar på vad jag ska äta, jag har precis ätit två hårdbrödmackor med ost och två morötter till det, and belive it or not! Jag är fortfarande hungrig. Ska jag ta och steka på potatisen och ett baconpaket för att det är så oerhört gott eller ska jag försöka äta något nyttigt? Jag vet inte.. Dagens dilemma.

Känner mig just nu som om jag är instängd i ett fängelse. Kan inte använda bilen då ett däck har blivit trasigt och de nya vinterdäcken vi beställt kommer inte fören i morgon eller onsdag. Och förhoppningsvis får jag någon som hjälper mig lägga om dom och sedan byta däck på bilen så att den är körbar till iallafall torsdag/fredag. Annars bryter jag ihop. Konstigt egentligen hur det blir, jag har nu haft körkort i 13 dagar och i morgon i två veckor och jag känner mig så låst utan att kunna ta den och inte ens ha möjligheten att ta den om jag så inte bara ska åka en sväng ner på affären eller så! Jag trodde det skulle ta betydligt längre tid att vänja sig med bekvämligheter som körkort, men ack ack så fel jag hade! Kroppen är bekväm av sig.

Idag är det 18 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. De flesta i min omgivning tror att den kommer komma tidigare men med min vanliga tur så tror jag att jag kommer att få gå över två veckor. Mitt tålamod ska alltid ta slut minst tre gånger om innan något jag vill ska hända.

Jag har faktiskt redan nu börjat gå och vänta på att den lilla ska komma. Kanske straffar sig i längden om det nu blir så att jag får vänta dessa 18 dagar + två veckor.

I lördags efter en heldag med shopping fick jag sånna oerhörda förverkar i bilen. Det tröck på något så förbannat i både underlivet och i rumpan att jag till slut domnade bort lite i benen och i stjärten. Jag var stupsäker att vi skulle få vända och åka till BB ! Det höll i sig i säkert 35 minuter. När jag kände smärtan insåg jag verkligen att nu finns ingen återvändo, jag ska känna sådär och tusen gånger värre tills bebisen är ute och så är det bara. Jag undrar sååå när du tänker komma ut, vem du är.. hur du ser ut, om du har hår eller inte och vilken färg det har! Älskar dig redan.