Jag vet inte hur länge jag orkar med det här.

Jag vet itne hur länge till jag orkar med det här.Jag harprisis gått ut min utbildning.Och är för tillfället arbetslös.

Och jag går ut mycket och promonerar.Bara för att komma ut.Och få vardags motion.Som jag anser är viktigt både för mig och barnet.Att få frisk luft.Och motion.

Det är ju även en underbar höst.Och jag vill inte missa den.

Men nu till saken.Min man är galen för det här.Han anser att jag ska vara hemma hela tiden.Och helst ligga i sängen.23 timmar om dygnet.Och inte göra något alls.Han skicka sms hela tiden.Om jag inte svarar på en gång så blir han ororlig.Och ringer hem till min mamma i panik.Och frågar var jag är.Om inte hon vet.Så ringer han till polisen eller begär att hon åker hem till oss för att se till mig.

Nu när äntligen min mamma har flyttat ifrån oss.Och vi äntligen får vara iffred ifrån henne.Och jag slipper stressen från henne.Så ska han göra allt för att hon blir allt mer jobbigt mot mig.

jag orkar inte längre.Jag orkar inte vara hemme hela tiden.Jag hatar att vara hemme hela tiden och inte göra något.Jag vill ut och röra på mig.Jag var tvyngen att till och med avbeställa fub.För jag fick inte gå dit.Och nu ska jag väl sluta gå till bm.För det är väl fel det med.

Jag vet itne längre hur länge jag orkar att han stressar mig så här.Jag behöver inte en barnvakt.Och han förstår inte att jag kan itne ligga i sängen hela tiden.På grund av blod proppar.Han stressar mig hela tiden.och vägrar lyssna.

Jag börjar ångra mig att jag behöll detta barn.