Jag orkar inte längre...

Min pojkvän... Jag märker att ekonomi är viktigt för honom, viktigare än kärlek också för han tjatar om att jag inte jobbar och att jag behöver skaffa ett jobb snart. Jag har varit arbetssökande i snart 6 år utan anställning, så jag kommer inte få nåt jobb utan utblidning och jag ska ta tag i att plugga, men det funkar inte för honom, utan han vill jag ska jobba, Folk har lätt för att säga att det finns jobb... ja det finns jobb där ute, men inte för mig eller oss utan utbildning, inte som samhället är styrt idag och hur det ser ut i dagens läge. Jag mår dåligt psykiskt över hans prat och tjat och detta är trist då jag mår så bra när han är kärleksfull mot mig, men jag orkar inte fortsätta i detta förhållande längre. Jag har försökt snacka med honom, men han är ingen bra lyssnare men en jävel på att avbryta och snacka och få det han säger att låta okej. Jag ska vara hos min familj i Hässleholm, efter jag och killen varit på UL i Kristianstad. Jag ska be att få prata allvar med honom efter jag varit i Hässleholm en vecka eller några dagar och säga att vi behöver snacka. Jag ska säga hur ag känner och fråga vad han tycker om detta jag sagt. Jag ska sen tala om att jag klarar inte av "oss" längre och vi båda kommer må bättre av att gå skilda vägar, för jag mår skit av hans tjat och han kan inte må så himla bra av att tänka på att jag inte jobbar, så detta blir nog bäst för oss båda. Men det är taskigt av honom att välja mig igen trots han vill ha nån som har jobb eller får lätt jobb och sen att han gjort mig gravid trots han vill att båda ska ha ekonomi. Men gjort är gjort och valet jag gör att lämna honom om några veckor, det valet kommer han med må bra av när han väl inser att han kan få en tjej som redan har jobb. Jag r så olycklig och känner press varje dag :(

Hur han gör sen när det gäller att träffa sitt barn, då han bor här i Malmö, det får han stå för. Jag hoppas kunna få hjälp av soc att hitta egen lägenhet nära familjen och få ett bättre liv tillsammans med min son/dotter. Jag hoppas killen också får ett bättre liv utan mig. Men att ta ifrån honom hans barn/vårt barn... det kommer jag inte göra, men om han inte kommer kunna träffa barnet så ofta... det är inte mitt fel/problem... det får han stå för. Jag vill bara må bra och att vårt barn ska må bra. Efter detta förhållande säger jag "aldrig mer bli tillsammans med en stockholmare". Killen och hans familj har bara haft framgång i sina liv och hans familj t.o.m lägger press på mig att hitta jobb. Står inte ut längre.

Om ni har nåt att säga så kommentera gärna och tyck till. Jag behövde bara skriva av mig :/...