Jag måste skriva av mig...

Ja, som rubriken säger...
Den 20 november blev min sambos bror utkastad av sig tjej, då flyttade han in med oss(i vår källare).
Jag sa till tidigt att jag inte mår bra med han där(sa det till mun sambo). Det var lika förra gången vi hade en inneboende, jag vantrivs varje sekund hemma!
Naiva lilla jag trodde att brorsan skulle börja leta lägenhet direkt. Men det dröjde till jag bröt ihop ca 1 månad senare och han bodde hos deras mamma 1 vecka. Efter mycket om och men har han nu skrivit på kontrakt på en lägenhet och ska flytta in 1 mars...
Min sambo tycker inte att 1 månad är så lång tid, men när man hatar att vara hemma pga brorsan så känns 1 månad som 1 år.
Saken är den att han hjälper inte till för 5 öre. Han har diskat någon gång, men inte all disk... Han har aldrig dammsugit, eller städat överhuvudtaget. Inte ens lagat mat! Han känns som en 10 åring som bara sitter framför datorn all ledig tid.
Idag bråkade jag och min sambo igen om det här. Han tycket inte att jag borde må dåligt, hans bror jobbar och när jag jobbar kväll så har jag ju flera timmar själv hemma. Han frågade också om hans bror skulle bo hos deras mamma en vecka. Men för mig är det som tortyr, han kommer ju tillbaka...

Jag orkar snart inte mer, satt faktiskt och tänkte om jag och sonen ska bo hos min mamma under helgen, för att slippa vara hemma.

Kan ju även lägga till att vi har knappt haft 6 sen han flyttade in pga att jag vägrar när vi har besök eller liknande. Till och med jag som inte är sugen så ofta drömmer om det nu. Jag har ju också behov, såklart... Men min sambo är den som lider mest i den situationen...

Ja, jag vet inte vad jag ska göra längre. Idag kommer jag iaf gå och lägga mig direkt när sonen somnat. För att slippa allt...