Jag klarade det! En bit på vägen!

Det här är ett litet blandat inlägg. Jag vet inte riktigt om jag törs vara glad eller om jag bara ska oroa mig.

Jag är sådär lite hemligt stolt över mig själv. Mer än så törs jag inte vara eftersom då det verkligen gäller är på torsdag och kommande måndag!

Jag hade som sagt min prov uppkörning idag. Jag var så grymt nervös innan att jag bara satt och skakade och viste inte om jag skulle spy eller skita på mig.

Jag gjorde hela säkerhetskontrollen och rullade iväg. Jag var så nervös att jag tycker allt gick lite halvdant men tydligen så gick allt så himla bra! Jag var tvärsäker på att jag var kuggad efter drygt halva tiden! Men jag klarade alltså min provuppkörning! Och hon sa till mig att får inte jag körkort då viste då inte hon! Ända rimliga förklaringen till kuggning sa hon var att då hade jag tappat huvudet :-) Körningen är jag inte alls lika nervös inför längre. Köra bil kan jag! Jag måste bara komma ihåg att vara uppmärksam och inte missa något på grund av nervositet!

På torsdag har jag uppskrivningen. Varför har jag en sån stark känsla av att jag inte kommer klara det? Det är inte det att jag pluggar för dåligt, jag sitter med boken och datorn jämt! Men jag känner bara att det kommer vara för svårt för mig :s Att jag på något sätt ska vara för dum för att kunna tolka och förstå frågorna? Att jag kommer vara på mållinjen och snubbla och inte få mitt körkort. Jag är rädd för att jag ska gräva ner mig och ge upp om jag skulle misslyckas! Jag måste ha mitt körkort! Jag måste kunna ta mig ner och handla, åka på bvc och besöka nära och kära!

Vill bara att torsdagen ska vara över.. Kan knappt sova och ligger och rabblar körkort i huvudet tills jag inte vet vad jag heter.. Hjälper inte heller att jag klarat faserna jätte bra, provet kommer ju vara formulerat jätte annorlunda och krångligt.