Jag hatar det här!

Hittils har min lille pojk fått snuttat sig till sömns vid mitt bröst.. Han är tio månader nu och har 4,5 tänder- vilket han inte är blygsam med att använda. Så nu känns det ändå som att det är dags att få honom att somna själv. För att nämna också så vaknar han en gång i timmen hela nätterna igenom om han inte får sova brevid mig och snutta när han vaknar till. Sover han hos mig vaknar jag iochförsig inte, men min rygg tar sån stryk av de.

Igår gjorde jag ännu ett försök och det är tammefan det jobbigaste som finns att höra ens barn skrika så. Jag hatar det! Han skrek i ungefär en timme och sen låg han och småtjattrade lite granna och därefter sov han i nästan 3 timmar innan han vaknade igen. Men då var han fruktansvärt ledsen och bara skrek och skrek.. Sambon blev grymt tjurig och jag blev irriterad på honom.

Nu när sonen skulle sova fick jag nästan dra bröstet ur munnen på honom och han blev så ledsen, usch! Jag fick gå runt och vagga honom i 5 min ungefär och sen somnade han.

Det känns som att detta är det bästa alternativet för oss att få honom "avvänjd" från att tutta sig till sömns. När detta sen går som en dans på rosor blir det nog dags att få honom att lära sig somna i själv i sin egna säng.
Hur det nu ska gå är ett framtida problem. Men det vill till mycket om jag ska använda "skrik-metoden".

(Sambon sätter gärna på mig och börjar bebis-verkstad om jag går med på att köpa hus med honom.. What to do?)