Jag ger mig!!!

38+6 idag... ingen bebis.. Nu inatt fick jag iaf sova och bara vakna 1 enda gång vilket jag kan förtjäna tycker jag... Dock så är humöret längst ner på skalan :( Gråtfärdig och irriterad 24h/dygnet och vill bara lägga mig ner å dö! Orkar inte ens känna hur öm å mör kroppen är... Inget verkar göra ont längre, kroppen är som bedövad och jag känner idag att jag bara har gett upp.. Jag tror inte längre att bebisen kommer komma snart... nu existerar jag bara.. som en skugga som finns här i huset som bara är...

Sambon är opåverkad, verkar finnas hopp i honom fortfarande. Men å andra sidan har de gått upp för honom för ungefär 1 dygn sedan att vi snart kommer ha en ny liten människa här hemma... så han har väl precis början sin resa av glädje och förväntan...

Inget känns kul, mat smakar äckligt och allt är negativt. Det känns inte okej! Jag som mått så mycke bättre psykiskt under den här graviditeten... Orättvist! Tycker de e hemskt å behöva vänta längre på andra barnet... kroppen har ju gett med sig lättare och haft ondare än förra gången å då tycker ja itne kroppen ska vilja gå längre å härda...

Hade helst bara lagt mig i sängen å bara legat där tills värkar eller va fan som helst kan hända.. Sonen har blivit jätteförkyld dessutom :( Stackars liten är hes och har snor som liknar ghostbusters slem... Givet förstår jag nu att jag komemr bli lika förkyld och komemr få ha samma härliga förkylda förlossning även denna gång. Med sonen tog jag varannan lustgas å varannan nezeril för att överhuvudtaget få någon som helst luft. Inte ens de får ja slippa... allt får mig att gråta.. bara å sitta å skriva ner hur de känns just nu får tårarna å spruta. fyfan!

Inget stöd från mamma heller... känner mig så ensam just nu.. vill bara ha ut bebisen så ja kan få vara ifred. Känner mig arg på alla runtikring mig. Tänker jag på BB och första tiden vill ja inte ha med någon å göra. vill inte bjuda dit någon. Dom kan ju få veta 1 vecka efter födseln! Helt galet men så känns de! Har ingen lust å höra av mig med glada nyheter när ingen jävel kan ge mig stöd när ja mår dåligt. Näe, blir ju inte bättre å göra sig ovän men de e tankar som snurrat i huvudet på mig senaste dagarna...

Däremot måste jag skriva något bra... allt är inte bara skit! De e ju något jag försökt leva efter och just därför måste ja komma på något bra och positivt. Vill inte gräva gropen alldeles för djup, då tar ja mig inte upp igen!....

Något jag verkligen uppskattat senaste veckan är att sonen börjat uppskatta att sitta i knät på sin mamma och pappa. Han tar sin kudde med sig och kommer ffa på kvällen och vill sitta i knät å bara sitta å va nära :) De e något som ger lite ljus i livet. Att sitta framför teven och få ha hoom i knät och bara luta huvudet mot honom och lukta honom i håret. Så mysigt! Får försöka leva på dom små stunderna nu och försöka å inte tänka på magen.

Dock måste ja tillägga hur arg ja blev för en stund sedan när ajg skulle ut med hela familjen och vara ute på gården en stund åsså har ja inte använt mina nya regnbrallor sedan jag fick sonen... Nu får ja dom itne över höften längre!!! Damn! Får ge dom till min lilla storasyster eller nåt... Trist bara att småsaker kan förstöra ännu mer just nu... näe måste vända på steken igen!...

Hönsen har börjat värpa varje dag nu, de e ju bra... Till å med dom nya hönsen... dock ingen som ruvar :/ Men dom har ju inte boat in sig ännu... Blir bra när dom får komma ut i solen och gräset snart. Men ägg är ju bra eftersom hela familjen tycker att pannkaka faktiskt är väldigt gott :)