Jag dör

Just nu känns det som om jag ska dö. Dagen innan midsommar ska jag göra min abort. Bara tanken på den gör mig ledsen, känns som jag ska gå under. Jag tror ingen verkligen tror på det jag säger. Jag vill inte veta hur det känns efteråt. Jag vill inte veta hur det är att ha dödat sitt eget barn bara för att jag inte har någon familj själv. Nu är jag totalt jävla ensam. Det spelar ingen roll om Anders (min pojkvän) finns där. Han fattar inte. När jag var jätteledsen igår så undrade han varför jag var ledsen, han fattade inte ens det. Och han vet mycket väl att jag ska göra en abort i övermorgon. Jag kommer dö.

Och inte ens det kommer han förstå.

Det känns som jag springer runt i en jävla mörk tunnel och fumlar efter en gnista ljus. En gnista ömhet och kärlek. Ändå står jag bara där och spyr magvätska. Min matlust har försvunnit, som den gör när jag är deppig. Fan,det är ingen som fattar.