Jag blir så förbannad!!
baby87 · 2011-11-06 · 698 visningar
Måste bara skriva av mig.......använder mig annars av min kära blogg, men där kan alla läsa vad jag skriver, även familjemedlemmar.
Så, jag får använda mig av denna dagbok istället!!
Ursäkta mitt inlägg nu, jag är bara så himla förbannad!
Behöver bara få allt ur mitt system, annars kommer jag slå sönder nått snart!
Vad är problemet?
Inget allvarligt, tycker många.
Att jag överdriver? Tycker också vääääldigt många, speciellt runt omkring mig, dom tycker jag ska släppa på mitt " koppel " & sluta överreagera så mkt.
FUCK YOU GUYS säger jag då!!
Mkt hormoner idag, är URTRÖTT & känner mig stressad inombords, är garanterat pga min sjukskrivning, oroar mig för vad FK kommer säga & hur mkt pengar jag kommer få, man har ju liksom ett barn, hem & utgifter, även om vi är två med lön, man vill ju känna att man har pengar för sin egen självkänsla också, även om vi båda vet att han tjänar mkt mer än mig & får vara den som betalar sista veckan innan jag får min nästa lön............
Men, idag, som jag skrev i mitt tidigare inlägg från idag, har Hunken varit ute HELA dagen & skruvat med sin kompis.
Jag har krånglat med en surig unge hela dagen, bara gråtit & sagt nej till ALLT, hon har verkligen testat mitt tålamod till MAX!
Lättnad när hon väl somnat & jag får vara själv, ta det lungt ett tag, men ska lagomt börja med maten, då kommer Hunken & säger att dom åker iväg med min styvpappa, bror, hans tjej & någon mer & hämtar hem en bil till min styvbror & styvfar!
OKI?! Snällt av honom att göra det, han är enda med kort för att köra bil på trailer.
MEN, än en gång, står jag här själv, med matlagning, tröttheten som bara drar i ögonlocken, hormonerna som bara sprutar & en unge som vaknar snart & inte kommer vara ett dugg bättre än innan hon la sig!
MIN EGENTID DÅ?!
Behöver jag inte ha någon sån ALLS idag eller?!
FY FAN, jag blev så himla besviken att jag låste in mig på toaletten & grät.
Jag kände hat, riktigt hat, ville bara packa min väska & dra, så långt bort från honom som det bara går, för alltid!!
Hur kan han vara så himla självisk? Fattar inte!
Enda jag begär ibland är någon timme i stallet tex, jag känner mig dum mot honom om jag är borta längre, elak för att han är hemma själv med Jullisen & hon kanske är si & så, stressad jämt när jag är borta för hans skull, vill ta mitt ansvar & dela det med honom.
MEN, så tänker då uppenbarligen INTE han! :(
Jag finns inte, existerar inte, bara HAN HAN & åter HAN hela j*vla tiden, så himla less & besviken på allt just nu, önskar att han kunde tänka längre än näsan räcker någon enstaka gång.............................
Så, nu är han borta igen, flera timmar har han varit borta & kommer nog garanterat inte hem än på flera timmar heller....kul jul säger jag!
i morgon åker han & jobbar, blir jag själv med Jullisen hela dagen, igen.
Hade ju varit kul om han kunde ha avlastat mig lite idag kanske så man orkar med henne i veckan, hon är ju ändå energisk & i farten jämt.....
Ne, jag låter som värsta bitterf*ttan igen, låter så himla barnslig & fjantig, men det är så här jag känner!
Är det fel av mig att reagera som jag gör?!
Jag är så himla rädd att han ska lessna på mig & hur jag beter mig, men ibland undrar jag om det inte bara vore det bästa för både mig & honom att skita i allt.....trots Jullisen & bebisen i magen........
Så, jag får använda mig av denna dagbok istället!!
Ursäkta mitt inlägg nu, jag är bara så himla förbannad!
Behöver bara få allt ur mitt system, annars kommer jag slå sönder nått snart!
Vad är problemet?
Inget allvarligt, tycker många.
Att jag överdriver? Tycker också vääääldigt många, speciellt runt omkring mig, dom tycker jag ska släppa på mitt " koppel " & sluta överreagera så mkt.
FUCK YOU GUYS säger jag då!!
Mkt hormoner idag, är URTRÖTT & känner mig stressad inombords, är garanterat pga min sjukskrivning, oroar mig för vad FK kommer säga & hur mkt pengar jag kommer få, man har ju liksom ett barn, hem & utgifter, även om vi är två med lön, man vill ju känna att man har pengar för sin egen självkänsla också, även om vi båda vet att han tjänar mkt mer än mig & får vara den som betalar sista veckan innan jag får min nästa lön............
Men, idag, som jag skrev i mitt tidigare inlägg från idag, har Hunken varit ute HELA dagen & skruvat med sin kompis.
Jag har krånglat med en surig unge hela dagen, bara gråtit & sagt nej till ALLT, hon har verkligen testat mitt tålamod till MAX!
Lättnad när hon väl somnat & jag får vara själv, ta det lungt ett tag, men ska lagomt börja med maten, då kommer Hunken & säger att dom åker iväg med min styvpappa, bror, hans tjej & någon mer & hämtar hem en bil till min styvbror & styvfar!
OKI?! Snällt av honom att göra det, han är enda med kort för att köra bil på trailer.
MEN, än en gång, står jag här själv, med matlagning, tröttheten som bara drar i ögonlocken, hormonerna som bara sprutar & en unge som vaknar snart & inte kommer vara ett dugg bättre än innan hon la sig!
MIN EGENTID DÅ?!
Behöver jag inte ha någon sån ALLS idag eller?!
FY FAN, jag blev så himla besviken att jag låste in mig på toaletten & grät.
Jag kände hat, riktigt hat, ville bara packa min väska & dra, så långt bort från honom som det bara går, för alltid!!
Hur kan han vara så himla självisk? Fattar inte!
Enda jag begär ibland är någon timme i stallet tex, jag känner mig dum mot honom om jag är borta längre, elak för att han är hemma själv med Jullisen & hon kanske är si & så, stressad jämt när jag är borta för hans skull, vill ta mitt ansvar & dela det med honom.
MEN, så tänker då uppenbarligen INTE han! :(
Jag finns inte, existerar inte, bara HAN HAN & åter HAN hela j*vla tiden, så himla less & besviken på allt just nu, önskar att han kunde tänka längre än näsan räcker någon enstaka gång.............................
Så, nu är han borta igen, flera timmar har han varit borta & kommer nog garanterat inte hem än på flera timmar heller....kul jul säger jag!
i morgon åker han & jobbar, blir jag själv med Jullisen hela dagen, igen.
Hade ju varit kul om han kunde ha avlastat mig lite idag kanske så man orkar med henne i veckan, hon är ju ändå energisk & i farten jämt.....
Ne, jag låter som värsta bitterf*ttan igen, låter så himla barnslig & fjantig, men det är så här jag känner!
Är det fel av mig att reagera som jag gör?!
Jag är så himla rädd att han ska lessna på mig & hur jag beter mig, men ibland undrar jag om det inte bara vore det bästa för både mig & honom att skita i allt.....trots Jullisen & bebisen i magen........
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.