Jag behöver en paus

Jag var så så säker på att det var någonting som grott sig fast i min mage denna gång. Besvikelsen då barnmorskan säger att testet var negativt klamrar sig fast i mig. Jag ville bara skrika ut att hon ljuger för oss, springa hem och bädda ner mig under täcket och kliva upp senare till våren kanske.

Med full rulle i helgen har jag inte haft tid att stanna till någonstans. Nu är det äntligen tyst i lägenheten då min familj åkt hem tillbaka till norr, min sambo är och umgås med grabbarna i skejt lokalen och jag ligger i sängen under täcket och känner mensvärken göra sig påmind.

över två veckors försening och så dykter den upp som om ingenting har hänt. Jag och mina äggstockar är ovänner, när ska jag få bli gravid och få lysa med en graviditet som alla andra?

Vars man än tittar blir man påmind. Är man på stan är det gravida i gallerian eller barnvagnar på gågatan, tittar man på tv är det blöj reklam eller annat, eller till och med på jobbet så blir man påmind då det är barnvagnar som står i vägen för att man ska kunna gå ut med ren disk.

Jag behöver en paus från världen känner jag.

Orken tar sakta men mycket säkert slut.