Ja !! Kejsarsnitt !!!!

Var ledsen & rädd igår innan jag & pojkvännen skulle träffa min psykolog & förlossningsläkaren. Fl-läkaren ställde frågor som gjorde ont i mig , jag blev jätte ledsen & ångrade att jag träffat dom. Och för en Månad sedan så skrev jag ett brev & gav dom , & berättade varför jag inte ville föda vaginalt. Allt snurrade bara i huvudet & jag fattade inte vad nån av dom sa. Jag kände mig bara som en idiot, hur kunde jag ens tänka tanken att be om ett Kejsarsnitt ? Det kändes som att dom skällde på mig. Jag lipade & visste inte vart jags kulle ta vägen. Ångrade att jag blev gravid , ångrade allt.

Till slut sa Fl-läkaren: Det är klart att du ska få ett snitt om det är det du vill. Vi är tvungna att berätta alla nackdelar & sånt , & så att du har tänkt igenom det innan.

Det var som en stor sten föll, allt blev så mycket lättare. Tack gode gud.

Hade gärna fött vaginalt om INGEN skulle känna/klämma i mig. Kanske föda i vatten ? Jag ska träffa min Psykolog den 1 Juni för att hon ska visa mig Operationssalen & förklara vad allt är för något och så.. Min pojkvän ska också följa med. Jag ska "FÖDA" i vecka 39, & idag har jag gått in i vecka 34. Ska lämna in Midsommarafton som ett litet förslag :P ! Är fortfarande ledsen & orolig , Hur ska jag förklara för mina föräldrar att jag ska få ett snitt ? Jag vill inte ljuga ju :/

Iaf, Nu ska jag försöka slappna av & njuta av bebismagen.