is this the end?

Man kommer oftast till en vändpunkt i livet då man inser vad som är viktigt och vad som inte är. Ibland går man skilda vägar och ibland rinner det bara ut men man kan fortfarande vara. Det är en del av livet, man går igenom saker för att lära sig och försöka göra annorlunda nästa gång. Denna gång blev vägen helt mot vad jag hade väntat mig men det kan ju öppna andra dörrar som var meningen?! Jag tror på ödet, jag tror allt har en mening med vad som händer i våra liv, att saker som händer gör oss människor starkare. Men hur ska man bearbeta vissa saker för att lättare förstå det som hänt? Hålla tyst, prata ut, eller bara skriva av sig? Alla människor bearbetar saker på olika sätt, vissa stänger ut omvärlden totalt, vissa pratar om det medans andra kanske skriver ut det. När jag är ledsen så skriver jag mest av mig, jag känner inte att jag kan prata om vissa saker med andra, att det inte förstår hur jag tänker och känner. Ibland tycker jag det är skönare att få skriva ut allt man känner.. Jag tror detta var meningen, jag har även haft känslan länge att det inte kommer funka för jag har redan tappat intresset.

Jag och min bff är numera inte det men det finns sina orsaker och jag har känt på mig detta länge, jag är bara för feg för å säga vad jag tycker men hon och jag är så olika idag, förut var vi samma men inte idag, vi är på helt olika banor i livet.. Det är jobbigt men kanske lika bra. För jag vet att varje gång det varit nå tjafs så har mitt humör inte varit det bästa men nu, jag känner nada, jag orkar inte ens bry mig att hon känner som hon gör?! Är jag kall då? Jag känner bara att jag inte orkar gråta över henne mer, känna oron varje gång att hon ska bli sur, mina krafter är slut.