Inte mycket till hopp

Jag vill inte ropa hej än. Men illamåendet går i vågor. Vilket ju är bra förstås, och varje gång jag äter går det över för en liten stund, precis som tidigare. Men bara 3+3 (v4 alltså) idag, förra gången plussade jag på 3+2 när jag var på vårdcentralen men blödde bort en vecka senare. Det blev ett halv oseriöst försök denna gång i alla fall. Vi hade en trevlig semester med mys och gos, och tja... redan förra helgen började illamåendet, nästan exakt direkt efter förmodad ägglossning. Så kan det gå. Men...

Inga hejjarop, inget hopp. Kanske om en månad, om jag inte blött bort då. Vi har föga hopp om att det blir något. Vågar knappt andas, och så är det tokmycket som sker och ska ske i livet just nu. Mycket stress. Negativt på alla sätt och vis. Och så hälsan på det. Ujuj. Vågar inte hoppas...