Inte bara guld och gröna skogar!

Igår blev vår lilla flicka 1 hel vecka :) vill inte att hon ska bli större, hon får gärna vara liten bebis föralltid haha <3 känns som tiden redan springer iväg så man blir rädd. Men det är fan inte bara lycka och gulligull det är jobbigt också. hormoner som går upp och ner, jag kan inte amma så får ge ersättning. Jag bröstpumpar och försöker få ihop iallafall en flaska om dagen så hon får lite. Jag som inte ville något hellre än att amma. Jag hade gärna bytt med någon av dom dumma kossorna som inte vill amma. Känner mig värdelös att jag inte kan mata mitt barn, är rädd för att jag ska få någon psykos och alla möjliga jävla grejer. Och det går upp och ner från dag till dag men de är inte kul asså. Men så fort jag tittar på mitt lilla hjärta så försvinner de igen, sen kommer de tillbaka och de går upp och ner och man känner sig galen ibland. Jag visste att de skulle bli jobbigt, men jag trodde mer man skulle känna sig överlycklig och vara i någon bubbla hela tiden men så äre ju inte alla gånger. Men en sak jag faktiskt inte visste var vilken otrolig kärlek man kan känna till sitt barn på en gång. Och sen häromdagen fick jag för mig att jag inte älska henne men de gick över lika fort igen. Jag bara grät för att jag kände så haha. Skit hormoner nu fåre räcka!!!! Ahh, nu har jag fått skriva av mig, kände att jag behövde de. Om någon mer känner som jag får ni gärna dela med er, så jag inte behöver känna mig som världens hemskaste och konstigaste människa typ. Men jag älskar verkligen min lilla dotter, och hon ska heta Jacqueline, ska fixa en bild någon dag när jag har tillgång till egen dator! hon är jätte mycket hår, och tjockt äre också. När hon var påväg ut så sa barnmorskan "oj vad mycket hår jag kan nästan fläta de nu" , tänkte inte så mycke på de då men va arg jag hade blivit annars och undrat va hon mena för hår egentligen hahaha ;) kraaaaam iallafall till alla mammor och lycka till, till er blivande (: och ni andra med såklart!!