Inte alltid lätt..

Ni som läst mina inlägg tidigare kanske tycker jag låter som värsta gnällspiken och att jag måste förstå att personalen tex måste ta upp jobbiga saker och så.

Självklart gör jag det eftersom jag själv jobbat inom vården.

Måste bara skriva av mig. Jag är verkligen ledsen över att jag blivit och blir behandlad på detta sättet som jag blir och blivit. När jag skrivit tidigare inlägg har det blivit i hast och jag fått ut hälften vad jag velat berätta.

Jag vill verkligen inte träffa någon vårdpersonal överhuvudtaget. Jag går dit och är så trevlig jag kan och försöker va så obesvärlig som möjligt.

Jag är livrädd för min förlosdning denna gången medtanke på vad dom hände förra förlossningen. Och min bm hade ingen aning om ngt om mej vilket dom lovade efter förra förlossningen att allt skulle bli så bra denna.

Min

Mamma ringde den bm jag träffade i veckan och berättade ett och annat för henne. Att jag va riktigt ledsen och att det är skamligt att hon inte läst min journal! Och att det är hemskt att hon min mamma behöver ringa för att dom ska lyssna och visa mej respekt. Och att jag är ung, överviktig och skaffar barn tätt inte ska ha med det att göra.

Jag är inte rädd för att ta konflikter och har alltid skött mej själv men känner mej sp hjälplös och ledsen. Även rädd. Jag kan inte föda mitt barn utan personalen men jag litar inte på någon.

Dom får mej att tvivla på vad jag har gett mej in på IGEN.

Vet iaf att jag ska försöka få orken att

Plugga till barnmorska så att iaf någon kvinna ska slippa detta bemötandet och omhändertagen