Inskrivning
Vimse · 2009-01-13 · 993 visningar
Nu händer det saker och visst det börjar kännas att det är på "riktigt" nu även om jag fortfarande inte är säker på det.
Idag var jag och min älskade på sk inskrivning - har fått en förstående och go barnmorska om än aningen virrig...:-) Längd och vikt på mig togs och gjordes samt att jag lämnade ett kisseprov och 6 rör med blod....:-( kände mig aningen darrig efteråt - järnvärdet låg på gränsen så rekommendationen var att börja med extra järn tillskott redan nu.
Min vikt är och har varit ett problem för mig sedan 15 år tillbaka - man kan säga att jag har 40-50 kg övervikt - jag har själv ätit mig till dessa kilon så jag skriver inte och beklagar mig. Det finns dagar då öven jag känner mig smal och smäcker...:-) och sexig! Att nu vara gravid innan jag gått ner i vikt verkar inte bekomma min barnmorska speciellt mycket men min älskade man fick upp ögonen för detta - han älskar mig för den jag är och har aldrig sett min vikt som ett stort problem då jag är en ganska aktiv gribba....men när han hörde om problemen samt att jag om ngra veckor ska få träffa läkare för att diskutera förlossningssätt då blev han aningen blek. Både jag och barnmorskan försökte förklara för honom att förhoppningsvis så "äter" bebisen på mig och jag kommer inte gå upp ngt utan kanske snarare ner samt att om jag nu får " recept på aktivitet" och går och tränar hos en sjukgymnast ngra gånger i veckan så minimeras risken för att jag inte kan föda normalt - vill ju helst inte riskera ett kejsarsnitt - det hade nog inte varit det bästa för mig med den vikten jag har.
Min älskade är aningen stirrig även pga min ärtfliga sjukdom som jag kanske fört över till vårt kommande barn så det är nu på remiss om tidigt ultraljud i v 11 för att se om barnet har ngn skada.....min man och jag har ältat detta fram och tillbaka och diskuterat många timmar men kommit fram till : är där ngt fel på barnet i form av hjärnskada, vattenskalle så kommer vi avbryta graviditeten......Dock är ett tidigt ultraljud väldigt trevligt eftersom vi får se den lilla parveln......:-)
Känns lite hemskt att sitta här och skriva om negativa saker när känslorna eg bubblar inom mig och jag vill skrika : JAG ÄR GRAVID OCH JAG SKA BLI MAMMA - det är en underbar känsla att jag bär ngt som är frukten av mig och min älskade...en mix av oss två ....ett litet liv, en liten junior.....( han/hon/den/det :-)
Av ngn anledning så tror både jag och min man att det är en flicka så flicknamn är det enda vi kommer på ...:-) idag menade dock min älskade att .....tänk om det är en pojke....har du ngt förslag på vad han kan heta.....: det spontana svaret från mig vart: gaylord fucker.....:-) ett intern skämt mellan mig och min man ..:-)
nog om detta för denna gången ...nu ska jag bara njuta och tycka det är gott med denna graviditeten......:-)
Hur som helst ville bara babbla av mig lite ....
Idag var jag och min älskade på sk inskrivning - har fått en förstående och go barnmorska om än aningen virrig...:-) Längd och vikt på mig togs och gjordes samt att jag lämnade ett kisseprov och 6 rör med blod....:-( kände mig aningen darrig efteråt - järnvärdet låg på gränsen så rekommendationen var att börja med extra järn tillskott redan nu.
Min vikt är och har varit ett problem för mig sedan 15 år tillbaka - man kan säga att jag har 40-50 kg övervikt - jag har själv ätit mig till dessa kilon så jag skriver inte och beklagar mig. Det finns dagar då öven jag känner mig smal och smäcker...:-) och sexig! Att nu vara gravid innan jag gått ner i vikt verkar inte bekomma min barnmorska speciellt mycket men min älskade man fick upp ögonen för detta - han älskar mig för den jag är och har aldrig sett min vikt som ett stort problem då jag är en ganska aktiv gribba....men när han hörde om problemen samt att jag om ngra veckor ska få träffa läkare för att diskutera förlossningssätt då blev han aningen blek. Både jag och barnmorskan försökte förklara för honom att förhoppningsvis så "äter" bebisen på mig och jag kommer inte gå upp ngt utan kanske snarare ner samt att om jag nu får " recept på aktivitet" och går och tränar hos en sjukgymnast ngra gånger i veckan så minimeras risken för att jag inte kan föda normalt - vill ju helst inte riskera ett kejsarsnitt - det hade nog inte varit det bästa för mig med den vikten jag har.
Min älskade är aningen stirrig även pga min ärtfliga sjukdom som jag kanske fört över till vårt kommande barn så det är nu på remiss om tidigt ultraljud i v 11 för att se om barnet har ngn skada.....min man och jag har ältat detta fram och tillbaka och diskuterat många timmar men kommit fram till : är där ngt fel på barnet i form av hjärnskada, vattenskalle så kommer vi avbryta graviditeten......Dock är ett tidigt ultraljud väldigt trevligt eftersom vi får se den lilla parveln......:-)
Känns lite hemskt att sitta här och skriva om negativa saker när känslorna eg bubblar inom mig och jag vill skrika : JAG ÄR GRAVID OCH JAG SKA BLI MAMMA - det är en underbar känsla att jag bär ngt som är frukten av mig och min älskade...en mix av oss två ....ett litet liv, en liten junior.....( han/hon/den/det :-)
Av ngn anledning så tror både jag och min man att det är en flicka så flicknamn är det enda vi kommer på ...:-) idag menade dock min älskade att .....tänk om det är en pojke....har du ngt förslag på vad han kan heta.....: det spontana svaret från mig vart: gaylord fucker.....:-) ett intern skämt mellan mig och min man ..:-)
nog om detta för denna gången ...nu ska jag bara njuta och tycka det är gott med denna graviditeten......:-)
Hur som helst ville bara babbla av mig lite ....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.