Inskrivna

Så var inskrivningen avklarad. Var där i fredags och vi trodde nog båda två att det skulle kännas verkligare efter det, men det blev det inte. Känns fortfarande svårt att fatta, eller kanske är det snarare så att vi fattar men det KÄNNS liksom inget än.

Barnmorskan var samma som jag träffade när jag fått missfall och skulle in för gravtest, och hade glömt missfallet och trodde att det var ett vanligt gravtest och glatt babblade på. Vet inte vad jag ska tycka om henne riktigt än, hon var nästan lite otrevlig mot min sambo och det känns ju inte så kul. Jag vill ju att han ska känna sig välkommen och behövd även där, men hon sa typ att ja det är ju bra om du kan komma men det här är för mamman och barnet och dig bryr jag mig inte så mycket om. Nähä? Men JAG gör det och det är jag som är mamman, så hur han blir bemött påverkar mig indirekt. Psykologi är kanske inte hennes bästa gren.

En massa broschyrer och papper fick man också - och en del av dem ska lämnas in när barnet är fött. Man ska alltså hålla reda på dem i sju månader... är det något slags test på hur lämplig man är som förälder eller?? Nästa besök är redan om 4 veckor, jag trodde det skulle dröja åtta (tycker det har sett ut så när man läst om det). Är det för att jag börjar vara gammal?

Nå, nu är det bara att hålla ut i först två veckor till (då är vecka 12 avklarad) och sedan ytterligare en vecka. Då kommer mina föräldrar upp, så det känns som ett bra tillfälle avv avslöja första barnbarnet. Hjälp vad konstigt det känns!