Inskolningen avklarad.
PaulineK · 2013-09-20 · 391 visningar
Nu är de hemska inskolningsveckorna äntligen över men oj vad det tagit hårt på psyket.
Igår när jag lämnade Mhy på dagis blev hon superledsen. När jag kom och skulle hämta henne igen låg hon och sovsnyftade i sin vagn. Hon hade somnat i famnen på inskolningsfröken A av ren utmatning. Ingen mat hade hon velat ha utan hade bara varit superarg och superledsen, gumman. :(
Hade en väldigt jobbig kväll och grät hejdlöst jag med och hade starka planer på att skippa hela dagisgrejen dagen därpå. Vaknade klockan sju imorse och kände att jag verkligen inte ville utsätta varken Mhy eller mig för det här igen men efter lite övervägande tänkte jag att det kommer inte känns bättre nästa vecka heller så lika bra att få det överstökat liksom.
Stannar med en stund som vanligt men den här gången blir Mhy ledsen redan innan jag hunnit säga hejdå då hon kände på sig vad som skulle hända. Blir såklart ännu svårare att gå därifrån och dumt nog stannar jag kvar en bit bort bakom några buskar för att höra att hon lugnar ner sig. I 25 minuter hör jag henne gråta förtvivlat och sen är jag tvungen att gå därfifrån för att ringa mor min och ventlilera lite känslor. När jag avslutat samtalet med henne hade dem börjat klippa gräset jämte dagiset så kunde då inte längre höra om hon var ledsen eller ej så började promenera hemåt. Ringde A på vägen hem för att kolla läget och då satt Mhy i hennes knä och var lugn iaf så det kändes skönt att veta. Vid halv 2 skulle jag hämta henne igen och visst då inte alls vilket läge jag skulle mötas av. Ett barn som fortfarande sov i sin vagn, ett barn som var tokledset? Kommer in i kapprummet och hör iaf inte någon gråta så trodde för en stund att hon sov än men sen får jag se att hon sitter i frökens knä och är alldeles lugn. Åh vilken lättnad det var! Gick in ch Mhy ville såklart komma till min famn så fort hon fick syn på mig. A berättade att det faktiskt hade gått över förväntan. Hon hade suttit med under hela lunchen utan att vara ledsen, ville dock inte äta något idag heller. Hon hade varit lite ledsen när A lade ner henne i vagnen för att sova men somnade kort därefter. 1 timma hade hon sovit och efter det hann hon vara vaken en halvtimme innan jag kom för att hämta och hon hade inte varit ledsen under den tiden heller.
Det känns fortfarande inte helt bra för min del men det är trots allt stora framsteg för min lilla flicka. Nästa vecka är det tänkt att jag ska lämna henne direkt när jag kommer. Både jag och A tror att hon kommer vara ledsen när jag lämnar henne även nästa vecka och bara det faktumet tynger en men förhoppningsvis blir det bättre och bättre..
Igår när jag lämnade Mhy på dagis blev hon superledsen. När jag kom och skulle hämta henne igen låg hon och sovsnyftade i sin vagn. Hon hade somnat i famnen på inskolningsfröken A av ren utmatning. Ingen mat hade hon velat ha utan hade bara varit superarg och superledsen, gumman. :(
Hade en väldigt jobbig kväll och grät hejdlöst jag med och hade starka planer på att skippa hela dagisgrejen dagen därpå. Vaknade klockan sju imorse och kände att jag verkligen inte ville utsätta varken Mhy eller mig för det här igen men efter lite övervägande tänkte jag att det kommer inte känns bättre nästa vecka heller så lika bra att få det överstökat liksom.
Stannar med en stund som vanligt men den här gången blir Mhy ledsen redan innan jag hunnit säga hejdå då hon kände på sig vad som skulle hända. Blir såklart ännu svårare att gå därifrån och dumt nog stannar jag kvar en bit bort bakom några buskar för att höra att hon lugnar ner sig. I 25 minuter hör jag henne gråta förtvivlat och sen är jag tvungen att gå därfifrån för att ringa mor min och ventlilera lite känslor. När jag avslutat samtalet med henne hade dem börjat klippa gräset jämte dagiset så kunde då inte längre höra om hon var ledsen eller ej så började promenera hemåt. Ringde A på vägen hem för att kolla läget och då satt Mhy i hennes knä och var lugn iaf så det kändes skönt att veta. Vid halv 2 skulle jag hämta henne igen och visst då inte alls vilket läge jag skulle mötas av. Ett barn som fortfarande sov i sin vagn, ett barn som var tokledset? Kommer in i kapprummet och hör iaf inte någon gråta så trodde för en stund att hon sov än men sen får jag se att hon sitter i frökens knä och är alldeles lugn. Åh vilken lättnad det var! Gick in ch Mhy ville såklart komma till min famn så fort hon fick syn på mig. A berättade att det faktiskt hade gått över förväntan. Hon hade suttit med under hela lunchen utan att vara ledsen, ville dock inte äta något idag heller. Hon hade varit lite ledsen när A lade ner henne i vagnen för att sova men somnade kort därefter. 1 timma hade hon sovit och efter det hann hon vara vaken en halvtimme innan jag kom för att hämta och hon hade inte varit ledsen under den tiden heller.
Det känns fortfarande inte helt bra för min del men det är trots allt stora framsteg för min lilla flicka. Nästa vecka är det tänkt att jag ska lämna henne direkt när jag kommer. Både jag och A tror att hon kommer vara ledsen när jag lämnar henne även nästa vecka och bara det faktumet tynger en men förhoppningsvis blir det bättre och bättre..
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.