Inget förtroende!!

Blir snart tokig på mina svärföräldrar.
Va där en sväng idag och åt frukost. Jättetrevligt till en början. De har en mellan stor hund (någon typ av "kamphund". En väldigt stojjig men snäll hund i övrigt.
Nu till saken. Ayline va på golvet och lekte runt. Hunden hade vart ute och kom in. I full fart kommer hon och hoppar på Ayline så hon slår ansiktet i mattan. Blir givetvis jätteledsen.
(hennes farfar stod precis jämte A när hunden kom men tog henne inte)
Han tar upp henne å ja går fram för att trösta henne. Men fick INTE ta henne utan han går iväg med henne å ger henne till farmor.
Alltid när vi e där å det är något så får varken ja eller hennes pappa ta henne.
Å ni vet ju själva hur man blir som mamma när ens barn råkar ut för något.
Det känns lite som att de tycker det är deras uppgift att trösta osv.
När vi va där i julas så satt Hon i vagnen hon har där och givetvis skulle hon ställa sej upp. Hennes farfar håller henne i enbart byxlinningen. Självklart så slinter A och håller på att ramla ur vagnen.
Alla gånger hon slår sej å blir ledsen så skrattar han åt henne.
Ja blir så jäkla ledsen när han gör så.
Att ta upp det med sambon hjälps inte då han bara blir irriterad. Vill snart inte åka dit längre när det E så här. Behöver alltid va på spänn.

Va tusan ska man göra?! Är det inte hunden som gör mej nervös så är det de!
Sambon vill att vi lämnar henne där när nästa kommer men ja har ingen lust med det alls. :(

Kan tillägga att hunden hoppar även när hon sitter i stolen och ska äta. Å Ayline förstår ju inte att man inte ska stoppa ner händerna med mat på till den hunden.

Suck!!!!