Ingen igångsättning men det visste jag ju

Idag ringde jag faktiskt förlossning och frågade vad som gällde vid igångsättning. Egentligen så visste jag att jag inte alls var berättigad till det eftersom jag inte har några medicinska skäl till det. Men jag var/är så frustrerad på att det inte händer något.

Ibland kan jag däremot känna mig som en riktig gnällspik som tycker det är jobbigt med graviditeten då jag "bara" är i vecka 37+2. Finns ju mammor som går över tiden och då tycker jag egntligen inte att jag har så mycket att gnälla över. Men barnmorskan på förlossningen sa " I slutet av graviditeten har man rätt att vara lite grinig och trött. Det är helt normalt" Det kändes så skönt att få en bekräftelse på att det är helt okej att tycka att det är tungt och jobbigt, särksilt när man är omföderska.

Barnmorskan tyckte det var bra att jag ringde och pratade av mig och jag var välkommen att ringa tillbaka igen om jag skulle känna att det blev för jobbigt. Kändes enormt skönt att höra måste jag säga. För man har ju trott att man bara ringer till förlossningen när det är akut så att säga.

Just nu känns det en aning bättre och det är väl bara att avvakta. Nu är jag inställd på att det inte blir någon bebis förrän runt vecka 40. Eller ja..måste försöka tänka så i alla fall för skulle det bli tidigare så är ju det en bonus. Och egentligen är inte 3 veckor så lång tid, det är väl bara det att det känns så låångt borta just nu när man är gravid.