Ingen dålig mamma!

Nu är amningssjälvförtroendet bra, han blir rundare för varje dag. Men alltid finns det nåt att oroa sig för. Jag känner mig så otillräcklig! Varje gång Sixten gnyr till får jag en klump i magen och blir rädd att jag inte ska kunna trösta honom. Jag kollar alltid dom vanliga grejerna. Mat, blöja, temperatur, ont i magen, vill gosa... Men det finns en miljon anledningar att bebisar gnäller/skriker! Och jag känner mig som en dålig mamma när jag inte kan fixa felet. Eftersom han inte kan säga vad som är fel kan jag inte alltid fixa det som är fel. Så är det. Men jag får dåligt samvete när han skriker. Jag oroar mig när jag är själv med honom. "när kommer han skrika?" "kommer jag kunna trösta honom?" "får han nog med underhållning?" ååh, det är så jobbigt! Jag vill bara känna mig som en bra mamma, men jag kan inte göra mer för honom... Det skulle funnits en lista: därför skriker ditt barn, gör så här! Suck.

Ursäkta ett gnälligt inlägg, det är bra skönt att få skriva av sig lite :).