Ingen bra dag.

Havandeskapspenningen har startat och jag går nu mera hemma och bara väntar på liten. I torsdags var sista jobbpasset och det kändes riktigt skönt att gå hem och känna sig fri från stress och press.. men med tiden så kryper det sig på; ensamheten och oron!

Jag får liksom mer tid att tänka nu, tänka på hur allt kommer att bli, och det skrämmer mig! Visst är det nog mycket hormoner som får tårarna att rinna vissa gånger också men för första gången under min graviditet så får jag lite smått panik över det vi gett oss in på!

Jag, Hanna, ska bli mamma.

Det är en rätt konstig tanke och känsla som jag vet att jag inte kan sätta mig in i helt förrns jag har det lilla livet hos mig.. men i ärlighetens namn; jag är rädd! För nu är det bara slutspurten kvar.

Jag måste komma på nånting jag kan sysselsätta mig med om dagarna.. kan inte hålla på och fundera! Men vad gör man när alla andra jobbar?

Känns som jag driver min sambo till vansinne, jag är likom alltid hemma.. men vart ska jag ta vägen?

Skönt att få ventilera ut lite här iaf, mina innersta tankar som ingen annan riktigt vet om.