Inga slag

Inga mer hjärtslag var resultatet av dagens gynundersökning. Ärtan har troligen dött någon gång de senaste dagarna. Livmoder fortfarande stängd och ärtan kvar därinne dock. Men eftersom jag inte mår illa längre trodde han att loppet var kört. Blodprov taget - och ska ta på torsdag också - för att se om hormonerna (graviditetshormonerna) planat ut eller går nedåt. Nedåt = ärta död. Då är det bara att skrapa och ta bort resterna av min stackars inte-bebis. Om hormonerna av någon anledning istället går upp under veckan lever ärtan - trots att gyn inte kunde se hjärtslag.

Man kan säga att jag är lite ledsen just nu. Grät på vägen till bilen. Grät på sjukhuset när jag var och tog blodprov. Grät på vägen hem. De sa ju att jag inte kunde få barn, och så blev ärtan till ändå. Ska jag då förlora ärtan...?!

Jag vet inte om jag ska hoppas på att gyngubben bara var usel på att läsa ultraljud. Han ändrade nämligen ärtans storlek från vecka 11+0 till 8+4. Dvs tekniskt sett omöjligt. Vi har inte haft sex utan gummi sedan annandag jul - då skulle alltså min mans små simmare levt i nästan tre veckor i mig. Omöjligt alltså. Enda logiska förklaringen till såpass liten ärta är att den dragit ihop sig. För att den dött. Och då är det ju inte så konstigt att de inte ser hjärtslag längre.

Inget missfall än alltså. Ärta kvar. Men med största sannolikhet död.

Vissa dagar hatar jag livet.