Imorgon får jag träffa min bebis!

Imorgonbitti ska jag in på förlossningen. Är jättenervös såklart. Men börjar samtidigt se fram emot förlossningen och tanken på att äntligen få träffa min älskade unge! Är inte fullt lika rädd för värkarna nu även om jag ännu är rädd för att förlora kontrollen och för att bli sydd efteråt. Min söta BM lugnade mig dock med att dom kommer att göra ALLT för att jag ska behöva utstå så lite smärta som möjligt vid eventuella stygn.

Lillskruttan därinne sparkar för fullt, tror hon känner av min nervositet.

Hoppas verkligen att jag får min igångsättning imorgon och att inget inträffar som skjuter fram den. Skulle vara fruktansvärt jobbigt för mig att börja gå över tiden, eftersom min bebbe redan är stor, och jag vill inte att hon ska hinna växa mer. Har blivit lovad av en läkare att inte behöva gå något över tiden, och på lördag är BF, så inte så mycket tid kvar...

Har jag lite tur kanske det räcker att dom tar hål på hinnorna imorgon, och att det då får mina värkar att sätta igång på allvar, för har värkar, om än oregelbundna, hela tiden. Räknar dock med att behöva det där hemska droppet med värkstimulerande medel, även denna gång, precis som med mina två första...

Det enda jag ber om nu är att älsklingen därinne ska komma ut och må riktigt bra!