Ibland undrar jag...

...om jag verkligen är gravid? Det spänner i brösten och magen är alltid lite sisådär. Jag vill inte ha jeans längre, jag har inte haft dem på mig på flera veckor och jag har inte provat, men de skulle säkert kunna gå på men shit vad de skulle trycka mot livmodern och blåsan!

Men jag antar att jag bara går och väntar på att magen ska börja puta, får då blir det synligt för mig och min kille. "När magen syns är man gravid". Nu känns det lite som om jag skulle vara skengravid ungefär. Tiden går så långsamt, även om det ju i sig är bra så att man hinner vänja sig vid tanken och hinna förbereda sig.

För en vecka sen lyssnade vi på bebisens hjärtljud, det var magiskt. Jag skulle vilja göra det varje dag egentligen för att själv förstå att den verkligen är där inne även om det inte syns. Men en morgon lär jag vakna upp så har det börjat puta och sen kommer det inte sluta istället.

Än så länge hahr jag inte gått upp något i vikt, jag oroade mig väldigt mycket förut för att jag skulle gå upp minst 20 kilo, men om jag stått stilla än så länge så får vi kanske se hur det blir med den saken. Tiden får utvisa...