Ibland går det fort

[image1]

[image2]

[image3]

Ja idag var den stora dagen. Var beräknad idag men så ovanligt att föda på bf så förväntade mig ingenting plus hela morgonen gick till att ta hand om två sjuka barn. Lyckades trycka i dom varsin kopp soppa till lunch och sen somnade cornelia i sin säng o Anton i soffan. Vaknade till vid 15 och vi satte på en film o kröp ner i soffan alla tre och myste. Vid 16 ville Anton byta film så jag reste mig upp och fick en bekant känsla och så plötsligt knäppte det till och vattnet gick. Holy shit var min tanke. Sprang på toa och bytte sen till nya kläder. Känslan att detta är igång infann sig fort så ringde mamma som bor 1,5 timmar bort o som skulle vara barnvakt och sa åt henne att komma. Hon skulle bara hämta lite saker o sen åka. La på och ringde moster som skulle med in och hon stod mitt i maten men skulle skynda sig. Runt 16:30 drog värkarna igång och startade direkt med 3-4 minuter emellan. Moster ringde och berätta att hon satt i bilen o sa att vi åker in när det är ca 5min emellan värkarna så meddelade att det kunde hon glömma. Värkarna fortsatte och mitt i allt ville barnen ha mat så fick ställa mig o laga mat mitt i värkarbetet och efter maten skulle de absolut byta blöja. Värkarna kom var 3e minut och klockan tickade på. Sysselsatte mig med att plocka disk o vika tvätt samt packa klart väskan. Moster kom o strax efter min mamma så ringde förlossningen som sa åt mig att komma när jag ville. La på o åkte relativt omgående. Kom in o hade värkar varannan minut så fick ett rum direkt. Klockan hade då blivit 19. Undersöktes o var öppen 4-5cm. Fick lustgas. Ville dock ha embla bedövning för infarten så den las och fick sedan vänta 40min på verkan o sedan sattes infarten och narkosläkare skulle tillkallas för eda. Fick ondare o ondare. Och mitt i ett skiftbyte kom krystvärkarna så hann inte med eda utan 2,5 timmar efter inskrivning ploppade (ja han ploppa verkligen) Sebastian ut. En stilig liten rackare på 52cm och 4275gram.