Hyperemesis och hemma på permission...
Mommylife · 2014-01-17 · 442 visningar
Suck och pust och lite lättnad... Trodde aldrig att det efterlängtade syskonet till vår fina dotter skulle börja med dunder och brak och sjukhusvistelse för mamman! Men jo minsann, det hela började i vecka 6 med illamående som eskalerade och tillslut fick jag i mig varken vätska eller näring i mer än ett äpple eller två om jag hade tur att det stannade kvar.
Hade aldrig tidigare hört om hyperemesis, att det faktiskt kan bli ett farligt tillstånd med graviditetsillamående. Men väl hos min bm på inskrivning i tisdags hittade hon ketoner i mitt urin och skickade mig direkt till NÄL. Där la de in mig med dropp direkt och jag fick börja få medicin mot mitt illamående och fastän det var fruktansvärt jobbigt att ligga inne tisdag-torsdag så kräktes jag inte en enda gång tack vare dropp och medicin.
Fick komma hem igår på permission. Spydde direkt efter jag ätit lite, lite mat. Blev så ledsen att jag grät en stund, vill verkligen inte behöva åka tillbaka till sjukhuset och göra om allting. Men idag känns det bättre igen, fick i mig medicinen, primperan (som förövrigt gör mig orolig att bebis ska ta skada av fastän läkaren sa att det inte är någon fara även om det står i fass att det KAN skada fostret, tydligen är det mer i senare graviditet) och ska snart ta en tablett till.
Med detta inlägget vill jag bara visa andra att det finns hjälp att få om man mår så dåligt att man knappt kan leva ett ens någorlunda normalt liv. Jag mådde illa med dottern också, spydde på jobbet ibland men det gick att hantera, det gick att jobba - nu orkar jag knappt duscha vissa dagar för jag är så slut och orkeslös.
Måtte tiden gå fort så jag kan få njuta av graviditeten, och hoppas bara allt fortsätter se fint ut med min lillbebis i magen, som vi förövrigt är så glada över och längtar efter!
Hade aldrig tidigare hört om hyperemesis, att det faktiskt kan bli ett farligt tillstånd med graviditetsillamående. Men väl hos min bm på inskrivning i tisdags hittade hon ketoner i mitt urin och skickade mig direkt till NÄL. Där la de in mig med dropp direkt och jag fick börja få medicin mot mitt illamående och fastän det var fruktansvärt jobbigt att ligga inne tisdag-torsdag så kräktes jag inte en enda gång tack vare dropp och medicin.
Fick komma hem igår på permission. Spydde direkt efter jag ätit lite, lite mat. Blev så ledsen att jag grät en stund, vill verkligen inte behöva åka tillbaka till sjukhuset och göra om allting. Men idag känns det bättre igen, fick i mig medicinen, primperan (som förövrigt gör mig orolig att bebis ska ta skada av fastän läkaren sa att det inte är någon fara även om det står i fass att det KAN skada fostret, tydligen är det mer i senare graviditet) och ska snart ta en tablett till.
Med detta inlägget vill jag bara visa andra att det finns hjälp att få om man mår så dåligt att man knappt kan leva ett ens någorlunda normalt liv. Jag mådde illa med dottern också, spydde på jobbet ibland men det gick att hantera, det gick att jobba - nu orkar jag knappt duscha vissa dagar för jag är så slut och orkeslös.
Måtte tiden gå fort så jag kan få njuta av graviditeten, och hoppas bara allt fortsätter se fint ut med min lillbebis i magen, som vi förövrigt är så glada över och längtar efter!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.