hurk och blä

Hurk... jag mår illa. Inte så att jag behöver kräkas men tillräckligt. Vill inte kräkas heller :/ Fick iaf i mig frukost.

Igår blev illamåendet bättre om jag åt nåt. Men jag är verkligen inte sugen på någon form av mat. Bubbelvatten med citron typ. Det funkar. På ett sätt är det väl lite skönt att ha några symptom, då vet jag ju att det är nån där inne. Men jag tycker finnarna på hakan å näsan kan räcka som symptom :P Ont som fan gör dom.

I mitt lilla huvud är jag sugen på kaffe, men magen vänder sig bara jag tänker på det. Så nu kan jag ju passa på att avgifta mig lite.

Det värsta är att jag känner att jag inte orkar ta hand om Benjamin riktigt, stackarn. Vi har precis haft en lång fajt innan han äntligen somnade för sin middagslur en timme senare än vanligt, borde ha sovit med honom men blev bara stressad och irriterad över att han kämpat emot så länge så då klev jag ur sängen ist...

Det finns ju för många roliga saker för honom att göra här på landet, så han har ingen lust alls med att sova.

Tex så är det jättekul att hjälpa pappa och morfar att laga bilen som vi ska få.

Vi har ju lånat min pappas Nissan Micra hela tiden. Men den är väldigt liten, jag får sitta i baksätet för att barnstolen bara får plats fram (2 dörrar på bilen) det är precis att barnvagnen går in i bakluckan, men inget annat. Så det är lite trångt lixom :P

Nu håller de på att göra iordning min morfars gamla bil, han är så gammal så han kör ju inte längre iaf, då kan ju lika gärna vi ha den. Det är mkt bagageutrymme på den och den har fyra dörrar :)

Fan vad jag surrar. Mitt i allt tyckte jag att jag kände en spark?! Ett litet nervryck lixom. Men nä, är ju bara i vecka 7. Haha, alldeles för tidigt väl. Kände första sparkarna med Benjamin i vecka 14.