Hur svårt kan det vara ??

Jaha då var vi på Fam.rådgivningen i måndags och det gick väl rätt bra tycker jag, J sa inte så jätte mycket. Fick känslan av att han hade mest att säga när det kom till att min mamma lägger sig i för mycket och gör det svårare för oss eller när det gällde hans jobb. Fick också för första gången höras Js hela syn på det hela, något han inte berättat på samma sätt för mig när han fick veta att jag var gravid. Förstod honom mycket bättre när han berättade det där än jag gjort tidigare. Men han vet fortfarande inte hur han vill ha det med oss och det är de som skulle kännas bäst för mig om jag visste vad jag har att vänta, Han har tydligen också pratat " framtids planer" med sin mamma, men som vanligt så har han inte sagt nått till mig. Jag vet inte om jag nånsin kommer att få veta nått av honom eller om det alltid kommer vara från hans mamma som jag får höra allt först.

Men vi har iaf tillsammans ( han och jag ) kommit fram till att vi ska ses oftare och inte bara när vi ska till barnmorskan. Men det blir inte den här helgen som kommer för då ska jag flytta och jag tror det är bäst om mamma och J inte träffas förens jag och J har en plan och en lösning på det hela.

Det ska bli så otroligt skönt att flytta och jag längtar som bara den te på lördag. få en större lägenhet och börja från början. även om det inte blir som jag hoppas mellan mig och J så får jag iaf en nystart =)

På tal om ingenting så kom jag och tänka på en tråkig sak förut. Ni vet dom där " rikitiga" vännerna man hade innan man blev gravid som blev så glad för ens skull att man var gravid och de skulle ställa upp för en oavsett vad de gällde och att man alltid kunde höra av sig till dom. Vart har dom tagit vägen ? Jag umgick jätte mycket med min gamla klasskompis fråm gymnasiet innan jag blev gravid. vi festade mycket ihop men vi kunde lika gärna spendera en dag i soffan och bara snacka om allt och ingenting. Hon sa att hon skulle finnas här för mig och hjälpa mig så gott hon kan. Henne hör jag inget ifrån längre hon började plugga upp sina betyg och skaffade pojkvän sen dess så hör man aldrig nått från henne om jag inte hör av mig när hon e på väg från skolan. För att bo så när som vi gör än så länge så tycker man juh nästan att man skulle ses varje dag ( vi bor vägg i vägg). Så henne e jag grymt besviken på efter allt som vi gjort och delat med varandra så var man i värd mycket mer tydligen. En annan tjejkompis som sa att hon så gärna skulle sitta barnvakt och gå på stan med mig och barnet ja hon hörde jag från sist dan innan jag fyllde år i början av December förra året. Hon dök inte ens upp på min födelsedag som hon lovat. jag ser att hon skriver på sin fb status ibland men hon hör aldrig av sig .

Och via en annan gammal klasskompis får jag veta att en gemensam vän försöker få veta saker om mig via henne istället för att bara höra av sig till mig och fråga, det tycker jag e så jävla lågt. vi var också rätt nära i skolan ända tills hon flyttade ner i landet. Men som tur är finns det dom vännerna som visar sitt samma jag nu som innan och som verkligen är riktiga vänner. Love them...

God natt ==)