Hur ska jag orka?!
Esphe · 2013-09-16 · 627 visningar
Just nu känns det som om alla drar i mig. Om jag bara kunde dela upp mig! Såhär är det:
Sonen fick diagnosen ADHD i våras och har medicinerat ett tag. Det har funkat sådär, när vi äntligen kom upp till första måldosen visade det sig att han fick väldigt jobbiga biverkningar. Hjärtklappning, svettningar, miskad aptit, illamående och yrsel och liknande. Vi fick sänka dosen med 10 mg, men då har inte medicinen önskad effekt. Nu provade vi i helgen att ta maxdosen igen på inrådan av BUP, men nu sitter barnet där och mår jättedåligt. Han har dessutom bytt lärare och vad hon fått veta vet jag inte. Har bokat in möte med henne på onsdag så hon kan få en liten klarare bild över honom och hur han fungerar.
Det är ju heller ingen på skolan som hållt i tåtarna eftersom dåvarande mentorn var sjukskriven nästan hela förra terminen, så inga pedagogiska insatser har ju gjorts. På onsdag ska jag kräva åtgärdsprogram och att han eventuellt ska få gå i mindre undervisningsgrupp eftersom han inte kommer klara skolan annars. Men ikväll har han varit superduktig! Han räknade 15 tal i matteboken! Tänk så bra det fungerar när någon sitter bredvid!
Till detta hör ju också att jag i mitt jobb har många elever med särskilda behov, och ungar som helt enkelt inte begriper hur man ska sköta sig. Arbetsbördan är enorm, och jag vet inte om jag kommer orka. Var någonstans är resurserna?! Är det meningen att vi ska slita ihjäl oss och lärarkåren bli utbränd innan det händer något? Kommer jag orka att kämpa för sonen och ändå ha heltidsjobbet kvar? Kanske måste jag gå ner i tid? Och framförallt: Hur kommer det bli om det kommer en liten bebis i vår familj? Jag vet inte, men jädrans vad det suger i bebisnerven! Och sonen längtar mycket efter syskon kan jag tillägga. :)
Mycket tankar som snurrar såhär en måndagskväll i september 2013..
Sonen fick diagnosen ADHD i våras och har medicinerat ett tag. Det har funkat sådär, när vi äntligen kom upp till första måldosen visade det sig att han fick väldigt jobbiga biverkningar. Hjärtklappning, svettningar, miskad aptit, illamående och yrsel och liknande. Vi fick sänka dosen med 10 mg, men då har inte medicinen önskad effekt. Nu provade vi i helgen att ta maxdosen igen på inrådan av BUP, men nu sitter barnet där och mår jättedåligt. Han har dessutom bytt lärare och vad hon fått veta vet jag inte. Har bokat in möte med henne på onsdag så hon kan få en liten klarare bild över honom och hur han fungerar.
Det är ju heller ingen på skolan som hållt i tåtarna eftersom dåvarande mentorn var sjukskriven nästan hela förra terminen, så inga pedagogiska insatser har ju gjorts. På onsdag ska jag kräva åtgärdsprogram och att han eventuellt ska få gå i mindre undervisningsgrupp eftersom han inte kommer klara skolan annars. Men ikväll har han varit superduktig! Han räknade 15 tal i matteboken! Tänk så bra det fungerar när någon sitter bredvid!
Till detta hör ju också att jag i mitt jobb har många elever med särskilda behov, och ungar som helt enkelt inte begriper hur man ska sköta sig. Arbetsbördan är enorm, och jag vet inte om jag kommer orka. Var någonstans är resurserna?! Är det meningen att vi ska slita ihjäl oss och lärarkåren bli utbränd innan det händer något? Kommer jag orka att kämpa för sonen och ändå ha heltidsjobbet kvar? Kanske måste jag gå ner i tid? Och framförallt: Hur kommer det bli om det kommer en liten bebis i vår familj? Jag vet inte, men jädrans vad det suger i bebisnerven! Och sonen längtar mycket efter syskon kan jag tillägga. :)
Mycket tankar som snurrar såhär en måndagskväll i september 2013..
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.