Hur klarar man det ?
Melkersmamma93 · 2012-03-25 · 723 visningar
Okej, jag hade inte räknat med den bästa reaktionen när killen berättade för sin mamma att vi väntar barn. Chockad, det hade väl varit det jag räknat med.
Men hon sitter och GRÅTER hela tiden för att hon tycker så synd om SIG SJÄLV! Huur kan vi göra såhär mot henne?! Alltså jag tror jag blir tokig.
Hon tjatar hela tiden om att vi borde vänta..
Vi har inte varit tillsammans länge, nej det har vi inte. Vi blev tillsammans 20e januari. Vi har varit som ett par sen i november. Jag blev gravid på nyårsafton, alltså nästan en månad innan vi blev tillsammans, vi visste inte att jag var gravid då. Men vi känner verkligen att det här är rätt. Och det borde hon acceptera då. Om hon verkligen älskar sin son och litar på honom, vilket hon talar om att hon gör.
Och jag blir helt ärligt tokig på henne... ska jag behöva stå ut med henne?? Killen börjar också tröttna på hennes eviga tjat. Och när han berättade för henne att vi varit på ultraljudet, och att jag då var i V.12, så blev hon ju nästan galen. Så långt gången kunde jag inte vara! Vi var ju inte ens tillsammans då!!!
Och huuur kunde han veta att det är han som är pappan?! ååååh. orkar verkligen inte med henne! Tur som FAN att vi inte bor så nära henne nu. Förut bodde jag nästan granne med henne.
Hon säger att det här är hennes reaktion, och att hon absoluut inte är arg. Nej, hon är bara vääldigt besviken och ledsen. ÅÅH... Tror hon seriöst att jag kommer ta det som nåt jättepositivt om hon till slut "vänjer sig" ??
Nä, för nu är jag så irriterad. Hon tyckte att jag hade öppnat mig så himla mycket när jag talade om att jag får ta sprutor när jag är gravid första gången vi träffades. Men hallå. Vi satt och pratade om graviditet och förlossning!! Det kommer ju naturligt! Det är ingen hemlighet att jag måste ta blodförtunnande för att inte få proppar! Det skulle jag kunna säga till vem fan som helst! Det är inte så att jag har HIV eller AIDS eller nåt som hon verkar få det att låta som!
Men däremot, så kunde hon berätta om sin familj, hur hennes mamma tog livet av sig med alkohol och tabletter, hur hennes syster inte får ha sina barn, de är familjehemsplacerade osv... Ursäkta men vem fan är det som öppnar sig för mycket?! Herregud..!
Nej. Henne lägger jag inte ner någon energi på nu. Hon skriver massor självömkande inlägg på facebook om hur synd det är om henne. ( inte att jag är gravid för det har vi inte gått ut med än )
Blir riktigt, riktigt, RIKTIGT trött på sånt där..! Vafan var glad för vår skull eller håll såna där kommentarer för dig själv !!!
Men hon sitter och GRÅTER hela tiden för att hon tycker så synd om SIG SJÄLV! Huur kan vi göra såhär mot henne?! Alltså jag tror jag blir tokig.
Hon tjatar hela tiden om att vi borde vänta..
Vi har inte varit tillsammans länge, nej det har vi inte. Vi blev tillsammans 20e januari. Vi har varit som ett par sen i november. Jag blev gravid på nyårsafton, alltså nästan en månad innan vi blev tillsammans, vi visste inte att jag var gravid då. Men vi känner verkligen att det här är rätt. Och det borde hon acceptera då. Om hon verkligen älskar sin son och litar på honom, vilket hon talar om att hon gör.
Och jag blir helt ärligt tokig på henne... ska jag behöva stå ut med henne?? Killen börjar också tröttna på hennes eviga tjat. Och när han berättade för henne att vi varit på ultraljudet, och att jag då var i V.12, så blev hon ju nästan galen. Så långt gången kunde jag inte vara! Vi var ju inte ens tillsammans då!!!
Och huuur kunde han veta att det är han som är pappan?! ååååh. orkar verkligen inte med henne! Tur som FAN att vi inte bor så nära henne nu. Förut bodde jag nästan granne med henne.
Hon säger att det här är hennes reaktion, och att hon absoluut inte är arg. Nej, hon är bara vääldigt besviken och ledsen. ÅÅH... Tror hon seriöst att jag kommer ta det som nåt jättepositivt om hon till slut "vänjer sig" ??
Nä, för nu är jag så irriterad. Hon tyckte att jag hade öppnat mig så himla mycket när jag talade om att jag får ta sprutor när jag är gravid första gången vi träffades. Men hallå. Vi satt och pratade om graviditet och förlossning!! Det kommer ju naturligt! Det är ingen hemlighet att jag måste ta blodförtunnande för att inte få proppar! Det skulle jag kunna säga till vem fan som helst! Det är inte så att jag har HIV eller AIDS eller nåt som hon verkar få det att låta som!
Men däremot, så kunde hon berätta om sin familj, hur hennes mamma tog livet av sig med alkohol och tabletter, hur hennes syster inte får ha sina barn, de är familjehemsplacerade osv... Ursäkta men vem fan är det som öppnar sig för mycket?! Herregud..!
Nej. Henne lägger jag inte ner någon energi på nu. Hon skriver massor självömkande inlägg på facebook om hur synd det är om henne. ( inte att jag är gravid för det har vi inte gått ut med än )
Blir riktigt, riktigt, RIKTIGT trött på sånt där..! Vafan var glad för vår skull eller håll såna där kommentarer för dig själv !!!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.