Hur göra!!!
Frassi · 2011-11-10 · 571 visningar
Känner att mitt liv håller på håller på att gå i kras, min pojkvän kom på för nån vecka sen att han inte älskade mig längre...
Vi flyttade till annan ort i slutet på juli, sen i mitten på september började han undvika att vara hemma och kom hem sent på kvällarna..
Nu är man en förstagånsgfödare och bor hemma hos mamma vilket nederlag, känns dock bra att ha fullt stöd, inför det nya.. Toppen mamma och storasyster kan inte önska mig bättre..
Bara det att gå att fundera på vad som gått fel och vad som hände känns bara helt övermäktigt. Får inga riktiga svar utan bara att han inte vet varför. Och att jag inte va med på tåget i september bara för att jag varit väldigt trött och varit dålig fram till v 25 och inte orkat förlja med ¨på saker. Känns ju som en spark i magen....
Nu får jag inte ens ifrågasätta eller bli ledsen för att då har jag bara taggarna utåt och att han faktiskt hade viktigare saker för sig under ca 1,5 mån som att ta hand om sina vänner och gud vet vad. Att jag önskade att han kunde vara hemma med mig iallafall en kväll i veckan var tydligen för mycket begärt.
Nu har jag bestämt att inte stänga dörren men att flytta hem till min mamma ett tag och ta en dag i taget. I august får jag tillbaka min lägenhet som jag hyrt ut ett år. Känns ändå skönt att få stöd i början.
Detta är ju inte vad jag vill men man kan ju inte tvinga någon att vilja ta ansvar eller att han ska älska mig. Känns just nu bara som ett stort tomrum..
Vi flyttade till annan ort i slutet på juli, sen i mitten på september började han undvika att vara hemma och kom hem sent på kvällarna..
Nu är man en förstagånsgfödare och bor hemma hos mamma vilket nederlag, känns dock bra att ha fullt stöd, inför det nya.. Toppen mamma och storasyster kan inte önska mig bättre..
Bara det att gå att fundera på vad som gått fel och vad som hände känns bara helt övermäktigt. Får inga riktiga svar utan bara att han inte vet varför. Och att jag inte va med på tåget i september bara för att jag varit väldigt trött och varit dålig fram till v 25 och inte orkat förlja med ¨på saker. Känns ju som en spark i magen....
Nu får jag inte ens ifrågasätta eller bli ledsen för att då har jag bara taggarna utåt och att han faktiskt hade viktigare saker för sig under ca 1,5 mån som att ta hand om sina vänner och gud vet vad. Att jag önskade att han kunde vara hemma med mig iallafall en kväll i veckan var tydligen för mycket begärt.
Nu har jag bestämt att inte stänga dörren men att flytta hem till min mamma ett tag och ta en dag i taget. I august får jag tillbaka min lägenhet som jag hyrt ut ett år. Känns ändå skönt att få stöd i början.
Detta är ju inte vad jag vill men man kan ju inte tvinga någon att vilja ta ansvar eller att han ska älska mig. Känns just nu bara som ett stort tomrum..
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.