Hur fan gör man?
Medlem · 2010-06-05 · 493 visningar
Hela den här jävla dagen har gått åt till att försöka få sonen att somna själv. Det känns så iaf. Han är 7,5 månad och kan bara somna om h an får tutta sig till sömns. Hur i självaste helvete får man honom att somna ändå? 5 minuters metoden är så bortröstad. Skulle aldrig låta honom känna sig så övergiven. Dessutom går det inte att trösta honom om han blir riktigt lessen. Om man googlar så står det att man absolut inte får ge dom bröstet på natten eller lägga dom i sängen. Men jaha, hur fan ska jag göra när det är det enda som fungerar? Stå över sömnen i flera dagar?
Mitt tålamod är så vidrigt kort idag så det skulle kunna smälla när dom känns det. Givetvis inte mot sonen men datorn skulle ju lätt kunna få ta utbrottet, eller mobilen.
Jag försöker lägga ner sonen i sin säng och säga att nu ska han sova, ge honom ett gossedjur och sen går ut. Han bir vansinnig varenda gång och illvrålar. Det är inte ens gråt, bara ren jävla tjurighet från hans sida. Jag går in och klappar honom lite på huvudet och säger att det inte är någonfara, jag finns här men nu behöver han sova. Jag går ut igen och han illvrålar mer och mer. Det slutar alltid med att jag tar upp honom och allting blir frid och fröjd.
Har försökt vyssja honom till sömns och det kan fungera 1 gång av 10 om jag har tur.
JAg vill verkligen inte bli en sån där mamma som ammar sitt barn tills det är 3 eller 4 år.
Han tar inte tutte och har inget favorit gossedjur eller snuttefilt. Har försökt att han ska vilja ha de men de vill sig inte.
Ibland känner jag för att sätta på hög musik, lägga ner honom och stänga dörren så jag inte hör hans jävla vrål. Är så sjukt trött på det. Varför kan inte min son vara lika gullig och snäll som alla andras barn är? Dom lägger ner dom i sina vagnar i lekparken och alla jävla ungar somnar själva. På familje centralen så lägger dom barnen på mattan och ger dom en leksak och sen kan dom gå därifrån och sitta och tjöta. Jag måste sitta där, på mattan och leka med sonen. Jag måste amma honom varenda vareviga jävla gång han ska sova och sen är det knappt att jag kan lägga ner honnom för oftast vaknar han minst en gång så jag får göra om hela jävla proceduren igen.
Det är ingen idé att be sambom om hjälp heller för på natten måste ju han få sova annars är ju han trött. O på dagen har inte han tid att bära omkring på en gnällig unge, han har ju sina saker han måste göra och bla bla bla.
Å jag blir fan galen!
Mitt tålamod är så vidrigt kort idag så det skulle kunna smälla när dom känns det. Givetvis inte mot sonen men datorn skulle ju lätt kunna få ta utbrottet, eller mobilen.
Jag försöker lägga ner sonen i sin säng och säga att nu ska han sova, ge honom ett gossedjur och sen går ut. Han bir vansinnig varenda gång och illvrålar. Det är inte ens gråt, bara ren jävla tjurighet från hans sida. Jag går in och klappar honom lite på huvudet och säger att det inte är någonfara, jag finns här men nu behöver han sova. Jag går ut igen och han illvrålar mer och mer. Det slutar alltid med att jag tar upp honom och allting blir frid och fröjd.
Har försökt vyssja honom till sömns och det kan fungera 1 gång av 10 om jag har tur.
JAg vill verkligen inte bli en sån där mamma som ammar sitt barn tills det är 3 eller 4 år.
Han tar inte tutte och har inget favorit gossedjur eller snuttefilt. Har försökt att han ska vilja ha de men de vill sig inte.
Ibland känner jag för att sätta på hög musik, lägga ner honom och stänga dörren så jag inte hör hans jävla vrål. Är så sjukt trött på det. Varför kan inte min son vara lika gullig och snäll som alla andras barn är? Dom lägger ner dom i sina vagnar i lekparken och alla jävla ungar somnar själva. På familje centralen så lägger dom barnen på mattan och ger dom en leksak och sen kan dom gå därifrån och sitta och tjöta. Jag måste sitta där, på mattan och leka med sonen. Jag måste amma honom varenda vareviga jävla gång han ska sova och sen är det knappt att jag kan lägga ner honnom för oftast vaknar han minst en gång så jag får göra om hela jävla proceduren igen.
Det är ingen idé att be sambom om hjälp heller för på natten måste ju han få sova annars är ju han trött. O på dagen har inte han tid att bära omkring på en gnällig unge, han har ju sina saker han måste göra och bla bla bla.
Å jag blir fan galen!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.