humörhormon spökar mig till tårar

Gråtanfall på gråtanfall, känns som om livet ska ta slut, får dåligt samvete av precis allt och så ligger jag där i sängen igen, för 3dje gången denna dagen, i ett fruktansvärt gråtanfall. Tur att jag har älskligen som tar hand om mig! Tyvärr får han sig en släng utav spöket homörhormon ibland också då jag får dessa fruktansvärda vredes utbrott, just då hatar jag honom, för att i nästa sekund falla i gråt och berätta hur mycket jag älskar honom. Och tjejer säger att killar är konstiga? En gravid kvinna kan jämföras med en trotsig tonåring. Fast vad är tonåren jämfört med detta?

Någon som har samma humörsvängningar som jag, eller någon som lärt sig tackla dem på ngt bra vis?

Jag älskar dig Jerry, och pyret i mig :)